Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hållande smörgåsen mellan tänderna stack den
talande sin hand ned i den väldiga klädningsfickan och
drog fram en liten, gammal och sliten bok, som hon ett
ögonblick fundersamt betraktade.
— Hm, jag vill i alla fall slå upp och
se vad för en lycka den här väpplingen bringar
mig, sade hon slutligen med ett litet förtjusande
viktigt drag omkring den lilla munnen, varpå hon slog
upp boken och ivrigt såg på den vers hon satt
tummen på. »En gosse såg en liten ros, en liten ros på
heden», läste hon högtidligt, men suckade djupt då
hon kom till slutet, »hjälpte honom dock varken ve
eller ack!»
Och hon fortsatte något otåligt:
— Jag betackar mig för en sådan lycka! En sådan dum
dikt! Vem kan väl ha skrivit den? Jaså, Göthe, då är den
nog vacker — — jag förstår den kanske inte riktigt!
Och den unga damen lade försiktigt fyrväpplingen
mellan bladen i Göthes dikter och stoppade sedan åter
ned den lilla volymen i fickan.
I hastigare tempo gick hon nu vidare, bröt ett
spö av en videbuske som växte invid bäcken och slog
därmed övermodigt huvudet av de höga
ängsblommorna som frodades vid dikeskanten. De röda läpparna
spetsades i ett fåfängt försök att vissla »gaudeamus
igitur», under det hennes tankar åter vandrade till
pastorns Friedel, vilken herr studiosus tycktes bilda ett
oskiljaktigt begrepp med nämnda sång. Vägen vek
av in på en stor äng, som doftade av nyslaget hö,
vilket låg upptornat i höga stackar, och ängen
genomskars av den sandiga landsvägen, som på andra sidan
begränsades av högstammiga barrskogar.
På gräsremsan längs landsvägen satt Bärbel, den
lilla gåsvakterskan. Hon dolde ansiktet i sina
händer, och stora, bittra tårar droppade ned mellan
hennes fingrar.
— Nå, Bärbel, varför tjuter du så? ljöd det
plötsligt bredvid henne, och ett lätt spörapp på det sänkta
huvudet förmådde den lilla att förskräckt se upp. Har
någon varit elak mot dig?
Bärbel tittade upp med sina rödgråtna ögon,
suckade djupt och skakade vemodigt på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
