Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och innan den nya ställföreträderskan hann
svara, flög den lycksaliga Bärbel som en hjort över äng
och fält till den närbelägna byn.
Josefine stod ett ögonblick helt rådvill. Omkring
henne vaggade och snattrade gässen liksom för att bringa
den nya härskarinnan sin hyllning. Och denna ansåg
sin första plikt vara att låta hasselspöet dansa på
gåskarlens befjädrade rygg, tills också han, den ende rebellen,
erkände tronföljarinnans energiska regemente och
sakta fnysande drog sig tillbaka i landsvägsdikets nässlor.
Den unga damen gav noga akt på sina skyddslingar
och varje deras rörelse övervakades strängt; men tack
vare Bärbels förträffliga uppfostran gjorde ingen av
gässen minsta försök att överskrida det tillåtna området.
Solen sken hett och Josefine började finna det
ledsamt. Hon drog höet in i skuggan av ett rönnträd, som
jämte många andra lummiga kamrater kantade den
sidan av landsvägen, beredde sig en icke just
majestätisk, men härligt doftande tron och drog med en suck
av lättnad den stora hatten av sitt huvud och kastade
den ned i diket. Den nådiga frökens lilla förtjusande
ansikte blev då klart belyst. Skälmaktighet och
uppsluppenhet blixtrade i de mörkblå barnaögonen, i vilka
än en naiv undran, än den renaste hjärtegodhet gåvo
sig tillkänna. Barn och ungmö stredo ännu om
herraväldet i denna blick.
Den nytvättade kattunsklädningen, som borde räcka
hela åtta dagar, drog hon nu av sig.
— Jag skulle bara totalt skrynkla till den!
sade det lilla gåsmajestätet fundersam, och
kanske också få gräsfläckar, dessutom är den lika
styv och obekväm som ett bräde! Det finns
ju ingen människa i närheten, och kommer
undantagsvis någon på landsvägen är det endast dagsverkare
från Gross-Stauffen eller mjölk-Jette; vem kunde
annars förirra sig in i den här ödemarken!
Och med tanke på omöjligheten av något
civiliserat möte hängde hon den blå klädningskjolen något
avsides på en skyddande häck och kastade sig själv
därefter ned i det doftande höet.
Några minuter låg hon med armarna under
huvudet och gav akt på Bärbels myndlingar, men snart fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
