- Project Runeberg -  Gåslisa /
12

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 NATALY VON ESCHSTRUTH

lagd till residensstaden tog han honom i ordentligt
förhör om huruvida han sjöng eller spelade eller hade
några andra sällskapstalanger. Och då Hattenheim
förklarade, att han i så fall var mycket styvmoderligt
behandlad av naturen och alls icke ägde några talanger
men älskade och ärade konsten, utropade Gunther
förtjust:

— Naturligtvis, det gör jag också, kusin, jag
målar — ganska passabelt — efter vad man säger! Men
det är dock till ingen nytta i salongerna! Det går ju
icke an att arrangera porträtteringsaftnar! Således
ingen talang! Hm... det gör alldeles ingenting,
Hattenheim, det vore ju förfärligt om alla skulle vara genier!

Och från den stunden lade han beslag på kusinen
med så mycken — först konstlad, men snart hjärtlig
älskvärdhet, att småningom en fast och varaktig vänskap
uppstod mellan dem, vilken, i synnerhet på Lehrbach,
hade ett förfärligt inflytande. Han lärde i vännen
känna en karaktär, så trofast och osjälvisk, så
ridderlig och rättskaffens, att han icke längre av egoism
sökte hans sällskap utan av aktningsfull tillgivenhet. —
Och Hattenheim? Den betydligt yngre kusinens
hjärtliga tillmötesgående gjorde den tillbakadragne
mannen gott, och hans beredvillighet att hjälpa honom i
alla de nya och främmande förhållandena fyllde
Hatten-heims känsliga natur med obegränsad tacksamhet. —
Därtill kom en stor beundran för den firade mannen,
vilkens skönhet och sällskapliga rutin tycktes honom
vara idealet för en gentleman. Och i sin förkärlek för
allt vad konst heter, insåg han den verkligt
beaktansvär-da talang Gunther ägde och förmådde honom slutligen
att genom utmärkt undervisning utbilda och fullkomna
denna talang. Och Gunther firade sedan många triumfer
tack vare Reimars kloka råd.

Tigande redo nu båda herrarna bredvid varandra.
Hästarnas hovslag hördes icke i den djupa sanden,
ingen människa syntes till, det var en enslig, tråkig
väg som förband slottet Lehrbach med Gross-Stauffen.

Skogen upphörde på ena sidan och lämnade plats
för böljande sädesfält, under det viägen gjorde en
krökning och småningom sänkte sig ned på en ängsmark,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free