Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 NATALY VON ESCHSTRUTH
Hans intet anande modell förhöll sig fullkomligt
stilla; hon vände bladen hastigt och utan att förändra
ställning, och om den lilla handen emellanåt rördes
för att stryka de nedfallande lockarna ur pannan, så
hindrade det dock icke den unge konstnären att
åstadkomma ett mycket likt, om än något karrikerat porträtt,
ty den lappade säcken som omslöt hennes figur och
de grova, spikbeslagna skorna framträdde med
humoristisk trohet, liksom även några av de befjädrade
undersåtarna i lustiga ställningar voro grupperade
omkring den unga härskarinnan.
Med ett förnöjt leende såg Giinther ned på den
färdiga teckningen, skrev med kraftig stil: »Gåslisa»
och datum därunder och jämförde sedan med
prövande blick ännu en gång original och kopia.
— Sådan skada att ögonen äro nedslagna! tänkte
han, därigenom går mycket vackert förlorat! Vackert? jå,
naturligtvis, i ett sådant allrakäraste ansikte höra ett
par mönsterögon, stora — leende — naturligtvis blå,
att döma efter det blonda huvudet! — För fan, om den
lilla häxan ändå ville se upp en gång!
Men »Gåslisa» såg icke upp och den unge officeren
reste sig och smög ljudlöst som han kommit tillbaka
till hästen och räckte Hattenheim skissen.
— Henne knepo vi! sade han sakta skrattande.
En så hemlig enlevering, att själva huvudpersonen icke
har minsta aning därom! — Nå? jag väntar på din
oförgripliga dom, min vän!
Och med en blick, i vilken övermod och en viss
självbelåtenhet stredo om herraväldet, blickade han upp
till vännen och lutade sig under väntan på svaret mot
sin guldfux.
Länge och nästan ovanligt allvarsam blickade
Hattenheim ned på den lilla teckningen han höll i sin
hand. En jämförande blick flög bort till läsarinnan i
höet för att sedan ännu en gång sänkas på skissen,
un-det det ett milt, varmt leende förklarade hans drag.
— M i r a b i l e v i s u! mumlade han och
nickade ett par gånger eftertänksamt. Ett intagande ansikte
och en förträfflig teckning. Det förekommer mig som
om du icke på länge träffat en så slående likhet, och
detta endast med några streck och trots hennes ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
