Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 NATALY VON ESCHSTRUTH
sig själv: Lilla ros på heden! och med sina mörka,
glänsande ögon såg hon upp på honom och tänkte
inom sig: Således är h a n din lycka!
Lehrbachs skarpa blick föll på boken. Han såg
tryckta verser och en frisk fyrväppling ligga emellan
bladen.
— Aha, dikter? ropade han och sträckte fram
sin hand, får man lov att se vilken lycklig mästare,
som slukas så med hull och hår.
Josefines blick hängde liksom förtrollad vid hans
leende ansikte, en varm rodnad brann på hennes
kinder och nästan mekaniskt räckte hon honom boken.
— Göthe? Gud bevare mig! Han vände sig bakåt
till Hattenheim: Hör, Tjoeker, jag måste göra avbön
för det jag kallade den här trakten en vildmark. Mer
kultur än klassikerna på gåsängen kan man dock vid
Gud icke begära! Och i det han åter vände sig till
Josefine sade han, med en lång blick i hennes ögon:
En fyrväppling? nyss plockad! vet ni också, lilla
skönhet, att den betyder lycka?
Josefine nickade ivrigt och svarade skrattande och
med förtjusande naivitet:
— Det har ju redan slagit in!
— Så? och på vad sätt, om man får fråga?
— Nå — ni kom ju ridande och kallade mig lilla
vildros! svarade hon trohjärtat.
— Och det är således en lycka?
Lehrbachs flammande ögon förmådde den unga flickan
att plötsligt förvirrad slå ned ögonen, hon sökte stammande
efter ett svar, men ryttaren fortsatte med lägre röst efter
en liten titt i boken:
— En liten ros en gosse såg, en liten ros
på heden! Nå jå, om den här dikten nu
blivit sanning, om gossen — och det är jag! — med
innerlig glädje såge på den lilla vackra rosen?
De klara barnaögonen sågo på honom med en
obeskrivlig blick, i vilken leende Mnryckning, förlägenhet och
ljuv blyghet voro blandade.
— Vem är ni då? och vad vill ni här hos oss?
frågade de röda läpparna utan att närmare ingå på
hans fråga.
— Bevisa att jag är modig och icke känner fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
