- Project Runeberg -  Gåslisa /
17

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÄSLISA 17

tan för några rosentaggar! sade han skrattande och
beredde sig att rida ännu närmare.

Men i samma ögonblick hördes någon högt och
jublande ropa:

— Fröken Josefining! nu är jag här igen!

Och då han förvånad såg upp märkte han en fattigt
klädd bondflicka komma springande genom potatisåkern
och stanna bredvid Josefine.

— Nådig fröken! ropade Bärbel andlös i det hon
fattade baronessans hand och full av innerlig
tacksamhet kysste den. Jag tackar er för det ni vaktat gässen,
och min mor, hon är bättre, och min lille bror passar
på henne!

Lehrbach och Hattenheim sågo ytterligt förvånade
på varandra.

— Nådig fröken? upprepade Lehrbach, i det han
tog av sig hatten, jag ber tusen gånger om ursäkt, jag
anade ju icke —

— Att adliga damer vakta gäss här i landet? sade
Josefine muntert skrattande. Det är också lustigt, icke
sant? Jag märkte genast att ni förväxlade mig med
Bärbel, emedan ni icke hade minsta respekt för mig.
Ha ha! vad ni ser komisk ut! jag kunde skratta ihjäl
mig åt er!

Och Josefine visade med sådan skälmaktig elakhet
sina pärlvita tänder, som ville hon verkligen göra
allvar därmed.

— Ni ser mig verkligen utomordentligt häpen, min
nådigaste, ropade Lehrbach, som hastigt fann sig i sin
egendomliga ställning och, liksom den unga damen,
tog saken från den humoristiska sidan. Jag var
visserligen icke förberedd på sådana allrakäraste
kapriser, och fastän jag nu måste finna mig i att bli
obarmhärtigt utskrattad av er, så beklagar jag dock icke ett
ögonblick denna lilla mystifikation, då den
förskaffade mig nöjet att få göra er bekantskap något tidigare
än jag väntade. Tillåt mig, min nådigaste, att presentera
för er min vän, löjtnant von Hattenheim — och med
eu ännu djupare bugning tillade han långsammare: Jag
har den fördelen att vara er granne, greve Lehrbach!

Josefine hade rätat upp sig och stod mittemot de
båda herrarna. Bärbels buldansäck var ännu svept

G. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free