- Project Runeberg -  Gåslisa /
19

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅSLISA 19

gott råd! sade hon hemlighetsfullt. Om ni vilja att
onkel Bernd skall bli mycket god mot er, så måste ni
tala mycket om vår käre kejsare, då berättar han er
genast sina älsklingshistorier, och om ni bara icke jaga
kalkonerna på gården, skall tant Renate också bli
mycket vänlig.

Nu brast Lehrbach i ett skallande skratt.

— Var lugn, nådigaste fröken, kalkonorna och tant
Renate skola icke bli besvikna på två husarers
fridsamma sinnelag! Jag tackar er hjärtligt för det
utmärkta rådet. På återseende således, och här är boken
med all den lycka som gömmes mellan dess blad.

Och med en djup blick i sina mörka ögon lutade han
sig ned, lade Göthes dikter i Gåslisas hand och
svängde hatten till hälsning. Guldfux stegrade sig, vände
runt om och travade bort med sin ryttare.
Hatten-heim hälsade också, men Josefine hade blott två ögon
och de voro liksom fasttrollade på den »vilde gossen»,
vilken skön som sankt Georg sprängde därifrån; med
en liten melankolisk ryckning omkring läpparna
kastade han därför om sin häst och följde vännen.

ANDRA KAPITLET.

Söndagssolen strålade över slott Stauffen. Det
kallades nämligen så, och ingen tänkte på huruvida den
stolta titeln harmonierade med den enkla byggnaden.
Genom en hög, välvd stenport kom man in på den
fyrkantiga, delvis stenlagda gården, på vilken slottets
grå framsida med det fyrkantiga, massiva och
klumpiga tornet, reste sig. Men följde man den smala stigen
till köksträdgården, förbi huvudtrappan, över vilken det
söndriga von Wetterska vapnet prunkade, och gick
genom en liten grön grind, övervuxen med
kaprifolie-rankor, då fick slottet ett helt annat utseeende. På
det långt framskjutande taket frodades små gräsknippen,
och från den runda stenterassen slingrade sig
murgröna och vild vinranka i slösande prakt ända upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free