- Project Runeberg -  Gåslisa /
21

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅSLISA 21

Det enda han intresserade sig för var
hästar och hundar. Han anlade med stor skicklighet
och mycken iver ett litet stuteri och delade
sedan sin tid mellan detta och skogarna, vilka senare
han som passionerad jägare genomströvade. Därför var
det icke underligt att grannarne betänksamt skakade
huvudet och med profetisk blick förutspådde att Stauffen
gick sin undergång till mötes. Men de misstogo sig!
Då under den första tiden folk kom till den nye
härskaren för att inhämta hans vilja vid en massa
företag och angelägenheter, hände det nästan alltid att
rytt-mästaren, efter en stunds betänkande lade handen på
den frågandes axel och sade:

— Vet ni vad, min vän? Gå till min fru. Hon
vet hur jag vill ha allting. Jag är för ögonblicket
upptagen av annat och kan icke lämna riktigt besked, men
min fru har noga reda på allt, hon har ju vuxit upp
på landet!

Varefter herr von Wetter hastigt gick sin väg.
Men då man vände sig till nådig; frun och någ
hennes kloka grå ögon och det bestämda draget
omkring munnen, då Visste man också vem som nu var
herre på Stauffen. Med sina mycket aristokratiska små
händer fattade fru Renate tyglarna och skötte både
hus och gård klokt och försiktigt, praktiskt och
sparsamt och med järnhård konsekvens.

I djupaste ,ensamhet förflöto åren och utplånade
allt mer och mer varje spår av det forna hovlivet. Det
åldrande paret brydde sig icke längre om elegans
eller dylikt ,utan levde så praktiskt och sparsamt som
möjligt för tatt kunna lägga ränta på ränta åt den lilla
Josefine och en gång med ’stolt tillfredsställelse kunna
säga: Vi ha varit goda hushållare, och vi ha
bevarat och förkovrat din egendom! Så försvann dag efter
dag, stilla och enformigt, och den unga flickan växte
upp som en blomma på heden. Den hederlige
by-prästen jämte en gammal guvernant, ledde hennes
undervisning, vilken dock ofta stördes av onkel Bernd
som öppnade dörren till skolrummet och ivrigt ropade:
»Du, Fine, kom fort med, skogvaktaren har funnit ett
nytt rävbo och vill gärna visa det röda bagaget»!
eller: »Du, Fine, fölungarna ha lupit sin väg, sätt dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free