Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 NATALY VON ESCHSTRUTH
kommit på besök, och Josefine mindes nu dunkelt
sedan den gången de underliga möblerna, de stora
oljefärgstavlorna på väggarna, där de allvarliga ansiktena,
under vita peruker och befjädrade hattar, så
spökaktigt blickade ned på henne, och alla de
märkvärdiga, brokiga dyrbarheterna. Sedan hade tant Renate
åter tillstängt de bruna, utskurna dörrarna, och första
våningen låg åter öde och stilla i den gamla sömnen
igen; ingen människa tänkte längre på att beträda
rummen, Vilka icke saknades av någon och aldrig
omnämdes av någon. Men i dag flödade solskenet in genom
de öppnade fönstren, de tunga, gröna sidendraperierna
med de urblekta silkesfransarna fladdrade i det ovana
luftdraget, och de tjockhuva de kineserna på
kakelugnsskärmens guldbotten sågo så dumma och sömniga ut
som om de bländades av den plötsliga klarheten. I
det höga glasskåpet syntes tusentals underbara ting!
Målat porslin, inlagda små pärlemoaskar, näpna
småsaker och stora, utländska snäckor och koraller!
— Nå, Fine, skynda dig! manade tant Renate. De
främmande kunna komma vilket ögonblick som helst.
Fröken von Wetter vände sig hastigt om och såg
nästan förskräckt på tanten, som drog det präktiga,
blåblommiga överdraget från soffan. — Du gode Gud!
Därunder var ju det vackraste siden, lika med
för-hängena! Det hade hon icke kunnat drömma om!
Med glad, feberaktig hast hjälpte hon att befria
stolarna från deras överdrag, såg sedan med ett djupt
andetag på den sällsynta prakten och slog slutligen
jublande armarna om tantens hals, i det hon båd:
— En sak måste du lova mig, lilla tant. Pastorns
måste också se detta!
Fru von Wetter mumlade något om barnslighet
och tokeri, men hon småmyste därvid, sköt den lilla
fosterdottern mot dörren och sade:
— Marsch nu, så att parkettgolvet icke onödigt
trampas på!
I trappan mötte de onkel Bernd, som blossade på
sin pipa.
=— O, bevare mig! Kom icke in i statrummen
med den där skorstenen, gubbe! ropade tant Renate
emot bPWJUf P& skulle det gröna sidenet snart få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
