Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 25
bleksot. Höger orn, lille man, och gå ut i trädgården
om du vill bolma!
— Men, Rena té • lilla, är då själva fan lös?...
Himlabatalj! Malkommission i första våningen!
— Fine, gå ned i matsalen och ställ sockret på
bordet, här är nyckeln!
Tant Rena té väntade tills den vita klänningen
försvunnit ur sikte, böjde sig sedan ned till mannens öra
och viskade allvarligt:
— Det är för barnets skull, Bernd. Greve
Lehr-bach har en giftasvuxen son, och vår Fine blir aderton
år i oktober. Förstår du?
Onkel Bernd sköt sin husarmössa med ett
långdraget hm, hm från högra örat till det vänstra och sade
vemodigt:
— Menar du, gumma? Är vår lilla fågelunge
verkligen redan flygfärdig? Vad tiden går; jag har alls
icke märkt att den lilla häxan vuxit mig över
huvudet. Nå jå, i Guds namn, lilla Renate, om det också
kommer att bli mycket tomt hos oss. Men
rekryterna svärma ut och landsstormen blir sittande kvar i
stugan.
Och onkel Bernd suckade djupt, klappade sin
fru vemodigt på ryggen och stultade hastigt ned för
trappan. — — —
På landsvägen rullade ett elegant ekipage lätt
framåt på gummihjul. Det målade vapnet på
vagnsdörren, den ljusgrå atlasbeklädnaden inuti vagnen och
de rikt galonerade tjänarna på den höga kuskbocken
bildade den aristokratiska fysionomien på det grevliga
ekipage som hans excellens alltid förde med sig på
sina resor.
Tillbakalutad mot de svällande kuddarna blickade
han eftertänksamt på de förbiilande skogarna och
fälten. Ansiktet var blekt och magert, skägglöst och skarpt
skuret; ett milt drag låg omkring munnen, men
ögonlocken dolde till hälvten pupillerna och gåvo därför
ansiktet något beslöjat, trött, utan att likväl dämpa
blicken, som ofta hastigt och blixtrande bröt igenom
ögonfransarna.
Mitt emot excellensen sutto (jijnther och Hatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
