Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 NATALY VON ESCHSTRUTH
och fint som ett rosenblad vändes det förtjusande
ansiktet mot honom och skalkaktigt leende svarade hon:
— Jå, herr greve, jag narrade duktigt de båda!
De höllo mig för Bärbel och trodde, att endast
bondflickor förstodo sig på att vakta gäss! Ack, om ni
hade sett deras ansikten, då de märkte sitt misstag! —
Och hennes glada skratt ljöd som silverklockor i
den gamle herras öron.
— Min nådiga fröken, vännen Hattenheim ber
också att få hälsa på er! inföll Giinther och drog energiskt
fram denne bakom onkel Bernd.
— Ack, där är ni ju också! Jag ber, förlåt mig,
jag hade alldeles glömt er! ropade Josefine med
förtjusande naivitet, räckte honom hastigt handen och neg igen.
Hattenheim rodnade djupt och bockade sig tigande.
Nu visade sig tant Rena té i dörren, gjorde bakom
ministerns rygg ett förstulet tecken åt onkel Bernd att
låta herrarna träda in, varpå ryttmästaren helt bestört
bjöd excellensen armen och lydigt bad honom följa
med in.
Giinther bockade sig chevalereskt för Josefine och
följde efter.
— Ni har således verkligen glatt er åt vårt
besök och spejat efter oss? viskade han.
Hon nickade ivrigt.
— Jå, förfärligt mycket! försäkrade hon.
— Efter Hattenheim också?
De barnsliga ögonen sågo förvånade på honom och
hon skakade energiskt det lilla huvudet.
— Nej! Han är så olik er!
— Men han är en god, redlig människa!
— Du gode Gud, om han utom att vara ful
också skulle vara elak! Josefine tystnade tvärt vid
den unge mannens muntra skratt. Stackars karl! sade
hon sedan sakta.
— Där är tant Renate! ropade Josefine, släppte
grevens arm och skyndade före honom till den
ståtliga matrona som med en djup nigning hälsade hans
excellens och med mycken grandessa mottog hans
artiga handkyss.
— Otroligt idylliskt här! viskade Giinther i sin
väns öra. Se bara på den gamla där, Tjocker! Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
