Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Så fatalt! Hur gammal är den unga damen?
— Förra onsdagen blev hon aderton år! förklarade
fröken von Wetter ivrigt, men Friedel, som nu studerar
i staden, är den äldste, han blir snart tjugo år. Med
stora, .allvarliga ögon såg hon på den unge officeren och
tillade: För honom skall ni säkert få lika stor respekt
som vi ha, ty han är en rimmare.
— Vad £r han? Rimmare? Vad är det för en
växt?
Josefine såg nästan förebrående på honom.
— Nå, bevars, det är en som kan skriva vers!
— Jaså, en skald!
— Nej, det är han inte riktigt ännu, emedan
ingenting av honom är tryckt ännu! förklarade Josefine
med värdighet, och så länge han icke är berömd,
kallas han icke skald, utan rimmare!
— Har du hört, Hattenheim? Man blir aldrig
utlärd här i livet! och Giinthers mustaschspetsar darrade
av undertryckt skratt.
Redan på långt håll mottogos de ankommande av
jubelskri, som otvetydigt visade hur angenämt besöket
var. Och snart vimlade det av blonda huvuden i
alla möjliga nyanser. Gossar och flickor, så många, så
glada och så ogenerat förtroliga, att de unga
officerarna helt försiktigt retirerade bakom nådig! fröken för
att skydda sina ljusa kläder för de smörgåsar pastorns
avkomlingar svängde till välkomsthälsning.
— Mamma är sjuk! Mamma är sjuk! jublade sex
strupar emot de ankommande, och förtjusta över att
få förkunna denna nyhet omringade de Josefine och
överröstade varandra för att kunna beskriva alla
detaljer.
— År er mamma sjuk? sade Josefine undrande
och hörde då att pastorskan vid syltning hade skållat
sin arm. Därefter förkunnade hon ändamålet med
deras ankomst.
— De fina rummen få vi se! skreko de förtjusta.
Hurra, vi få komma upp i våningen! Och som en
virvelvind susade de tillbaka uppför trappan, där den
äldsta systern, Greta, rödlätt, hurtig och urfrisk stod
för att med en förlägen knix mottaga de besökande.
— Käre Tjocker, här finner jag ju skisser sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
