Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 37
— Ers höghet! viskade han med en oändligt
vältalig blick.
Under detta hade Ilse stigit ombord och helt
ogenerat tagit plats bredvid prinsessan. Men Detlef
hjälpte den lilla grevinnan, som låtsade vara rädd, att
från den sviktande plankan komma ned i båten och
fick till tack för denna riddartjänst ett ljuvt
framviskat : »M e r c i, mille f o i s, monseigneur!»
åtföljt av en lågande blick ur de mörka ögonen. Och
så gled båten mjukt och ljudlöst över vattnet!
Sylvia och Ilse sprutade under stor munterhet
vatten i varandras ansikten, vilket dock
ordonnansoffi-ceren i uppoffrande älskvärdhet för det mesta
uppfångade. Prinsessan hade befallt att man skulle umgås
fullkomligt s ans gen e och hotande sagt till den unge
officeren:
— Om ni än en gång så där nervöst rycker
pickelhuvan av ert lockiga huvud var gång jag säger
något till er, så kastar jag den obarmhärtigt ned å sjöns
djupaste djup! Varför är man annars här i lantlig
ensamhet? Spar edra bugningar och dylikt tills vi
komma tillbaka till huvudstaden, barn, det blir kanske
snart nog! — och högheten suckade och sträckte på
armarna.
— Sedan när har ni hissat den flaggan, ers
höghet? undrade Ilse förtroligt, hittills ha vi ju räknat
dagarna —
—- Visserligen, mamsell vishet! — men vad är det
för gott att komma hem igen? Ända till oktober är det
ju mördande tråkigt i den kära, goda residensstaden!
— Aha! Då brukar visst folk ännu vara på
jakter.
Ilse fick en handfull vatten i ansiktet igen.
— Jå, på jakter! härmade prinsessan med en
grimas, vår »härligaste bland alla» företager sig ju att
vart år efter manövern resa på jakt med min äldste
bror, och då, utan Gunther Lehrbach är det ju
förtvivlat tråkigt hos oss, det inser ni nog själv! Jå,
Fortu-natus! Jag önskar greven vore här nu i denna
klippasyl och läte mig få smak för Berchtesgaden, då skulle
allt vara hjälpt! Mamma skulle icke leds hälvten så
mycket, jag skulle finna det dubbelt så roligt, och ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
