Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 43
var en tvåvåningsbyggnad, långsträckt ;och med runda
sidoflyglar, framför vilka terasser, genom aristokratiska
pelargångar förbundna med mellanpartiet, sträckte sig.
Mitt i parken låg ett litet rokokoslott. Sammetsmjuka
gräsmattor med brokiga blomstersängar utbredde sig på
den fria platsen framför slottet och bildstoder lyste
vita ur den omgivande jidegranshäckens dunkla
gömslen. Mitt framför fasaden’tronade en gigantisk
lejongrupp, gjuten i brons och ett riktigt konstverk.
I skuggan av pålarna 4åg en väldig ulmerdogg, och
då vagnsbullret hördes lyfte den sin breda nos och
skådade med suveränt lugn på den citrongula kaross som
närmade sig. Men på samma gång öppnades dörren
och hans excellens’ jägare skyndade hastigt över
verandan för att med blottat huvud vara färdig att öppna
vagnsdörren.
Långsamt steg onkel Bernds kurpulenta gestalt ut
ur åkdonet; han följdes hastigt av en smärt
flickgestalt, och sedan följde med passande värdighet tant
Renate, som med nedlåtande vänlighet frågade
jägaren :
— Vi komma väl icke för tidigt?
— Visst icke, fru friherrinna! svarade tjänaren
bugande. Får jag be herrskapet vara goda och stiga in?
Han skyndade i förväg uppför trappan och
öppnade de breda fly g el dörr ar na, där två galonerade
betjänter väntade för att be gästerna följa med till
grevinnans budoar och där taga av sig.
— Men kors, vad skall jag taga av mig? viskade
Josefine, då hon helt ängslig följde med genom två
eleganta rum.
— Håll munnen! svarade tant Renate kort. Man
bör icke låta tjänstfolket märka att man är i ovana
förhållanden!
Och hon trädde in i budoaren, vid vars dörr lakejen
med en djup bugning drog sig tillbaka.
Med beklämt hjärta blickade Josefine omkring sig
i det praktfullt möblerade och med en massa eleganta
småsaker överfyllda rummet. Men tant Renate
mumlade efter en hastig överblick:
— Bara lappri, som kostar oerhört och icke är
till ringaste nytta. Hon hällde vatten i det guldkan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
