Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 NATALY VON ESCHSTPxUTH
tade tvättfatet och befallde Josefine helt kort: Kom
hit och tvätta dina händer.
— Men, lilla tant, det har jag ju redan ...
— Slidder sladdar! Se så I Det måste ske, för
tjänstefolkets skull.
Och familjen tvättade högtidliga: händerna. Sedan
strök tant Renate ännu en gång handen över den unga
flickans glänsande hår och gick förut genom de tjocka
sidenportiärerna. Och hans excellens’ kammartjänare tog
åter hand om dem och förde dem upp i övre våningen,
där de ärade gästerna på det älskvärdaste mottogos
av de tre herrarna.
Josefine tyckte det var som en dröm. Hon
vågade knappt se sig omkring och först då greve Gimthers
glada »Välkommen!» nådde hennes öra lyfte hon
blicken, och Överraskad och hänförd av den praktfulla
husaruniformern slog hon ihop händerna och ropade
naivt:
— Ack, så vackert!
Och därmed var försagdheten bortblåst och skämt
och glädje kommo åter till sin rätt.
Till och med Hattenheim fann i dag nåd för
Jose-fines ögon. Hon försäkrade honom helt trohjärtat, att
han tog sig mycket bättre ut i uniform, att han icke
såg så tjock ut som annars och icke heller var så röd
i ansiktet. Och hon tillade ivrigt:
— När vi dansa måste ni också ha på er den
där rocken, så att pastorns även få se den!
Onkel Bernd återsåg med förtjusning sitt kära
gamla regementes uniform. Han tinade ordentligt upp,
glömde sin tobakspipa och de långa, arbetsamma
sexton åren och tyckte sig åter vara den glade, raske
rytt-mästaren från fordom som var van att trampa hovets
parkettgolv. Och tant Renate blickade också med
fuktiga ögon på uniformen. Den påminde henne ju om
den skönaste tiden i hennes ungdom, om hennes sälla
kärleksdrömmar!
Vad Josefine hade mycket att beskåda här,
vilken aldrig anad prakt skimrade icke emot henne från
alla håll och kanter! Och under det hon under Gunthers
ledning besåg allt kom lakejen och anmälde att
middagen var serverad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
