- Project Runeberg -  Gåslisa /
46

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 NATALY VON ESCHSTRUTH

Rosen satt äntligen fast och Giinther och Josefine
följde efter Jionom.

— Vet ni .också vad en sådan ros betyder?
frågade greve Lehrbach långsamt.

Flickans glänsande ögon blickade frågande upp på
honom.

— Rosen är en sinnebild av kärlek, fortfor den
unge mannen med dämpad röst. Hastigt och
oförutsett bryter den fram ur knoppen, utvecklar den ljuvt
doftande purpurglödande kalken, sig själv och andra
till salig hänryckning!

— Men den har törnen och vissnar så fort! sade
Josefine i det hon skakade huvudet, och det passar väl
icke ihop med kärleken?

Med en lång blick i hennes ögon svarade Gthither:

— Även det är fallet med Cupidos pilar, de äro
ofta lika skarpa som törnen, ofta doppade i gift.
Känner ni icke de berömda orden: »Den aldrig genom
kärlek lidit, den ingen kärlek njuta kan!» Dessa ord
äro sanna, oändligt sanna, fröken Josefine, ty liksom
rosen icke kan leva utan dagg och utan dess
välsignelserika pärlor aldrig öppnar kalken till dess fullaste
skönhet, så kan icke heller kärleken bestå utan tårar,
vilka locka dess största kraft och innerlighet ur
hjärtats djup upp i ljuset!

— Den aldrig genom kärlek led, upprepade den
unga flickan sakta, och det tycktes henne som om en
skugga plötsligt föll över det bländande solskenet.
Jag vill hellre skåda solen utan moln. — Där
faller redan ett litet blad från rosen! fortsatte
hon med sin förra glada röst. O ve, om det är
kärlekens sinnebild!

Och hon följde med blicken det lilla purpurbladet
som likt en fjäril fladdrade ’från hennes skärp ned
framför Giinthers fötter. Hon stannade. Den ungie officeren
log sitt vanliga, något frivola leende och sade:

— Men, varför begär ni av rosor och kärlek
en ändlös tillvaro! Det skulle ju vara tråkigt, liksom
till och med det allra skönaste i världen kan uttråka!
Bättre att en ros blommar kort än icke alls, och bättre
en flyktig dröm om lycka, än ingen alls!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free