Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Fjärde kapitlet - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 51
styvbarn, och den som hör till de sista, den hör
sällan till de glada i liVet!
Hattenheim sade detta lugnt, nästan undergivet,
böjde sedan hastigt de blommande buskgrenarna åt sidan
och sade, för att giva samtalet en annan vändning:
— Nu äro vi vid dammen, min nådiga
fröken, men om ni kommer tomhänt till Hans och
Greta, skall ni icke vinna deras bevågenhet! Tag det
här brödet, jag har alltid en smula i reserv med mig
åt dem!
Muntert skrattande sade Josefine:
— Greve Gunther har rätt, herr von Hattenheim!
Ni båda äro så olika som natt och dag ,— ah, där
kommer han, ser ni vad han har skyndat sig!
Hans och Greta, svanparet, seglade fram och åt&
brödet ur Josef ines hand. GreVe Gunther stod
bredvid, klappade vännen på ryggen och sade med en
blandning av ironi och erkännande:
— Du är en förryckt karl, Tjock er, men dock
den genomgoda försynen för allt som krälar och
flyger, utan dig skulle Lehrbachs levande inventarium utdö.
FEMTE KAPITLET.
Fjorton dagar hade förflutit, och ingen av dem
hade gått till ända utan att ett livligt umgänge
mellan Lehrbach och Gross-Stauffen hade ägt rum.
Antingen omväxlade bjudningar, eller också infunno sig
de båda unga officerarna objudna på S Lauffen för att
hämta onkel Bernd och Josefine till iakt eller
spatser-ritter. Ty sedan de fått höra att hon var en lika
djärv som skicklig ryttarinna och funnit, att hon
där-*till såg överraskande graciös och förtjusande ut till
häst, kunde greve Gunther aldrig tröttna på att vid
hennes sida ströva genom skog och över fält, ofta
sättande hennes skicklighet på ganska svåra prov. Men
Josefine bestod dem glänsande. Hon hade ju från
barndomen blivit van att övervinna alla sådana
svårigheter, ju vildare desto bättre — pch det skulle icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
