Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 NATALY VON ESCHSTRUTH
var omringad av de andra plågoandarna, vilka med
gälla försäkringar om sin glädje att återse honom
kommo i mer än önskvärd närhet med hans ljusa
sommarkläder.
Men då gjorde herr löjtnanten »kort process»; han
grep den fräckaste av de små körsbärsälarna i nacken
och satte honom och sedan hela raden upp på taket
till lusthuset.
Ungarna togo det för ett skämt och gallskreko av
förtjusning, men Gunther tog Hattenheim under armen
och sade:
— Så där, nu ha vi blivit kvitt den landsplågan,
och följde sedan helt lugnt sin fader, tant Renate pen
mademoiselle, vilka redan gått in i slottet.
Rysliga skrik ljödo då från taket.
— Men Gunther, du vill väl icke låta sparvarna
sitta kvar däruppe? frågade Hattenheim.
— Jo, naturligtvis, då äro vi av med
skrikhalsarna; de bänglarna göra mig riktigt nervös, och den
unge greven gick uppför trappan.
Hattenheim följde med, men efter några minuter
gick han, tillbaka och befriade de ofrivilliga
luftseglarna.
På allmän begäran skulle man före supén, som
bestod aV den obligata sura mjölken, svart bröd, smör
och skinka, få dansa en stund. Excellensen bad om
tillåtelse att tända en cigarr och onkel Bernd sade
strålande:
— Alldeles utmärkt, herr greve! Då sätta vi. oss
här på soffan som publikum och röka tillsammans
under det vi se ungdomen dansa!
I fjärran mullrade åskan, matta blixtar fladdrade
och genom de vidöppna fönstren inströmmade ett
svalkande luftdrag.
Josefine lutade sig långt ut och insöp begärligt
de ljuvliga fläktarna. Gunther lutade sig bredvid henne
mot fönsterkarmen och såg ned på hennes förtjusande
profil.
— År ni rädd för åskan? frågade han med mjuk,
beslöjad röst och hans blick var icke längre vredgad.
Hon skakade på huvudet. Hela hennes ansikte
lyste aV sällhet då hon svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
