Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 59
— Icke i dag!
— Och varför icke i d a g?
Han lutade sig närmare henne, och hans vita hand
drog in den blommande rosengrenen från häcken
utanför och plockade mekaniskt sönder bladen för vinden.
— Emedan ni är hos mig!
Hon sade det så enkelt, så uppriktigt och
hjärtligt; hon liknade rosenknoppen mellan hans fingrar,
ännu helt och hållet barn och likväl beredd att utveckla
själen till full, strålande blomsterprakt. Men
rosenknoppen smulades sönder som en leksak i den unge
mannens hand.
— Ni tycker således om när jag är hos er? Ni
vet att jag skulle våga liv och blod för er och för att
beskydda er?
Hon andades liksom i en ljuv dröm, nickade och
sade leende:
— Om detta alltid kunde fortfara!
Han förde en ros till läpparna och kysste den.
Sedan höll han upp den i blixtarnas skarpa,
flammande ljus och såg svärmiskt på den:
— Önska det icke, fröken Josefine! ropade han
med dämpad rnen passionerad röst. Det närvarande
är ännu en beslöjad gåta för er, vilken framtiden foch
världen först skola lösa, i tusen rödskimrande
stunder, vilka liksom rosenbladen kämpa sig fram ur
glädjens kalk. Den här är framtiden, fröken Josefine,
denna purpurröda blomma, som det brokiga, brusande
livet i huvudstaden skall fläta i ert hår, och låt oss
storma emot denna framtid i en virvlande dans!
Liksom förtrollad fastades den unga flickans blick
vid den doftande symbolen i hans hand; det skarpa
blixtljuset flammade över rosen så den glödde som
purpur. Så föllo plötsligt tunga droppar genom
luften och darrade som tårar i kalken. Men greve Giinther
drog sig hastigt tillbaka in i rummet, lade armen om
sin dams liv och virvlade bort med henne på de ljuva
valsmelodierna, alldeles som en stormvind, som fattar
blomman och blåser hennes blad i stoftet.
Under tiden sutto excellensen och onkel Bernd helt
gemytligt och rökte i sidorummet. Ministern
halvlåg i en bekväm fåtölj, hade dragit några drag på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
