Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 NATALY VON ESCHSTRUTH
utmärkt fina cigarett och sedan lagt bort den. Men
onkel Bernd satt bred och belåten i soffhörnet och
bolmade på sin korta sjöskumspipa allt vad han orkade.
Därunder talade och gestikulerade han i högsta
iver och höll just på att berätta för ministern om sina
tre oförgätliga möten med hans majestät kejsaren.
— Ser ni, excellens, tre gånger har Vår gamle
hjältekejsare personligen talat med mig, och dessa tre
minnen äro ljuspunkterna i mitt liv.
Ministern blev något intresserad och lyssnade.
— Ah, charmant, jag ber, berätta det, min ärade
vän! bad han med en lätt handrörelse. Sådana
sällsynta memoarer ha en oändlig tjusning för en god
patriot. ’ ’ ; !" i •
— Jå, det var ganska kuriöst! ropade onkel Bernd
i det han livligt slog handen i bordet och blåste ut
tre tjocka rökmoln, liksom måste han låta en synbar
offerrök fläkta från sin hänförelses altare. Då han
första gången talade med mig var jag en liten bängel
och gick i skola i Eberswalde. Min salig far hade
sätt oss pojkar i pension hos den därvarande
skoldirektören och hade inga andra planer med mig än
att sedermera göra en jägmästare av mig, vilken skulle
taga vård om det kära fäderneslandets samtliga skogar.
Men jag hade endast sablar och pistoler i huvudet,
det gamla soldatblodet jäste i mig och jag kunde inte
tänka mig annat än som militär. Jag var alltid i
hälarna på soldater, och den gode Guden ställde så väl
till, att den stora kungamanövern skulle försiggå i vår
trakt! Tusan hakar! Jag klättrade upp i det gamla
körsbärsträdet vid landsvägen, där folket stod huvud
vid huvud för att se trupperna draga förbi. »Hurra!»
skrek jag, då jag ville ha något riktigt extra: »Vive
rempereur!» som jag hört berättas brukades i
frihetskrigen. Plötsligt ropades: »Prinsen av Preussen
kommer!» Och riktigt! Där virvlade redan dammet
högt upp. Nå, då skulle ni ha sett hur ivrig jag blev!
Som en riktig olycka rutschade jag framåt på min gren,
för att riktigt noga kunna se den livslevande
kungasonen, men grenen böjde sig och sviktade liksom ett
grässtrå då en ållonborre gymnastiserar därpå, och jag
klängde mig krampaktigt fast och svävade just över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
