Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 65
skakade, med en sökande blick omkring sig, det väl
friserade huvudet. Jag har sökt Lehrbach sedan en
halv timme, först i ridhuset, där han egentligen ännu
borde vara, sedan i hans bostad, där han visserligen
då och då på bot- och böndagar är att finna, nå, och
slutligen här. Frukosterar han kanske? Fort fram
med honom, det gäller ju en nyhet, gossar!
— En nyhet? För tusan! Lehrbach! Fortunatus!
Och klöverbladet sprang som elektricerat upp Iran
bordet och bildade jämte några andra vid byffén
samtalande herrar en brokig klunga omkring nykomlingen.
— Naturligtvis är han här, frukosterar med en gäst, en
ulan, där borta i mässen. Men där är ju hans bättre
jag, vägen till hans hjärta! Hälla, Hattenheim, var
håller sig då »den härligaste av alla» gömd?
Mellan de mörkgröna draperivecken uppdök
Rei-mars kraftfulla gestalt. Han stod där med sitt
godmodiga leende, en cigarett mellan läpparna, och
pekande med tummen bakåt över sin axel sade han
lakoniskt:
— Fasan med surkål!
— Han har besök, icke sant? frågade adjutanten
i det han tog av sig kappan; en passant i väntan
på snälltåget? Nå, det gör ingenting. En a va n t,
m e s s i e u r s, och bilda ett passande staffage till mitt
meddelande!
Och skrattande och med stormsteg marscherade
herrarne genom de båda angränsande rummen och in
i mässen.
Greve Lehrbach satt vid det smakfullt dekorerade
bordet, där en déjeuner var framdukad för honom
och hans gäst. Tre andra kamrater, som också voro
bekanta med ulanen, hade slutit sig till frukosten
medelst en flaska portvin.
De unga officerarnes muntra skara, anförd av
baron Clodwig, stormade in i den lugnt samtalande lilla
kretsen för att med ett enda slag fullständigt förändra
bilden vid frukostbordet.
Lehrbach hade genast stigit upp och stod med
handen stödd på ryggstödet till sin stol.
— Ett telegram, Clodwig? ropade han något
förvånad; ingen olycka på jakten, hoppas jag?
G. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
