Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Kors, kan någon glömma, att självmord är
dödande! sade adjutanten skrattande, och en helt ung
notarie ställde sig på tå för att över talarens axel
kunna se adressen på telegrammet. Men Clodwig sköt
hastigt en tidning över det och sade, i det han lade
handen på Giinthers axel:
— Ett i sänder! Lehrbach, store odödlige man,
dina galna påhitt skola göra dig lika berömd som
fordom den store sporthjälten Mimchhausen, då han
kämpade mot väderkvarnarna. Det första kapitlet står
redan med fetstil tryckt i tidningarna. Hatten av för
det!
Och med humoristisk högtidlighet lyfte han upp
tidningen med den rött markerade artikeln.
— Giv hit! Giv hit! Clodwig! ropade alla och
sträckte händerna efter tidningen. Läs upp det! Hör!
Men Hattenheim hade redan ryckt den till sig,
kastat en hastig blick på artikeln och sedan med ett
strålande leende räckt vännen tidningen.
— Det handlar om din distansritt, Gunther!
Den unge greven såg hastigt igenom artikeln, under
det en lätt rodnad färgade hans kinder och ett litet
leende svävade omkring hans läppar.
— Om vilken ritt tala herrarna? frågade ulanen
Clodwig, och med ett förbindligt småleende satte
denne sig mitt emot den främmande.
— Har greven ännu icke berättat det för er? Jag
må säga! Redan doppad i trycksvärta och likväl
blygsam som en liten viol som blommar i det fördolda!
En utmärkt historia, så äkta Lehrbachsk, och sedan
tio dagar samtalsämnet i residenset med omnejd. Har
ni kanske hört talas om det lilla jaktslottet »Eremitaget»,
som ligger fem kvarts timme härifrån? Lehrbach slog
vad med en ung godsägare i grannskapet, herr von
Döhnwitz, att han skulle rida den vägen på den
otroligt korta tiden av tio minuter. Vadet fastslogs, och
vår våghals rider i väg. Emellan staden och byn
Kentlin korsas landsvägen emellertid av järnbanan.
Lehrbach jagar framåt, ser båda tvärbommarna stängda och
tåget redan komma frambrusande på ett avstånd av
knappa hundra meter. Skulle han invänta det and-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
