Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Det är rätt, baron; behåll Gåslisa som pant!
ropades runt om bordet.
Gimther steg upp och tände en cigarrett på den
blåaktiga spritlågan.
— Hur var det, mina herrar, sade han, orn jag
varit nog osjälvisk att bjuda denna lantliga juvel hit
till balsäsongen åt mina ärade herrar kamrater?
Ett gränslöst jubel höjdes och Lehrbach berättade
nu om sitt första möte med fröken Josefine Wetter von
Stauffenberg. Och han berättade det med sådan
drastisk sanning, på samma gång elakt och älskvärt och
med sådan humor och sprittande munterhet, att
åhörarnas skrattsalvor oupphörligt genljödo och själva
Hat-tenheim ovillkorligt måste instämma, fullständigt
besegrad av den förtrollning vännen ständigt utövade över
honom. Och den unge officeren bläddrade vidare i
sin notisbok och lät sin berättelse åtföljas av
illustrationer. Och de linhåriga pastorsungarna, tant Renate,
onkel Bernd, den gullackerade galavagnen och
slutligen Gåslisa själv i stärkt kattunsklänning med den
gigantiska halmhatten och de spikbeslagna
dansskorna förevisades och mottogos med skallande skratt, och
först då klockan slog två rusade Clodwig upp, grep
hastigt sin sabel och ropade till Lehrbach:
— Jag må säga! Er berättelse håller fast en med
osynliga band så att man glömmer både tid och tjänst!
Lehrbach! Hit med telegrammet! Eller besörj hellre
saken själv, ni måste ju ändå till bangården sedan och jag
måste skynda. Au revoir, mina herrar; vid middagen
hoppas jag vi få skåla för de fem tusen; bonne c h a
n-c e, bästa vän!
Och löjtnanten stormade åter ut i den kalla
vinterluften, v
Dagen därpå spatserade greve Lehrbach som vanligt
med högburet huvud och ett belåtet leende på
läpparna på promenaden mitt emot ministeriet. En liten
engelsk gigg rullade med ursinnig fart fram på gatan;
på framsätet satt en dam med tyglarna i handen,
bakom henne en lakej med den hertigliga galonen om
hatten. Lehrbach gjorde ställningssteg och saluterade
leende och med den graciösa nonchalansen som endast
hovets enfant gå té kunde tillåta sig. Prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
