- Project Runeberg -  Gåslisa /
77

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅSLISA 77

— Min Gud, vad ni skrämde mig! sade Susanna
och såg med en förtjusande, förebrående blick upp på
honom.

Och med en kort bugning åt alla sidor fattade
Lehrbach skrattande Aostas framräckta hand och såg ned på
den.

— Vet ni också, comtesse, att det icke skulle bli
mycket kvar av den här, om ni ville bita av en av de små
fingrarna? sade han smickrande. Det vore ju en svår
stöld från den avundsvärdes lycka, vilken en gång skall
bli ägare till denna lilla hand.

— Uff, jag mår illa! läspade fröken Ilse med en
grimas, som uteslöt varje tanke på fåfänga.

Men grevinnan fnissade så att de små vita tänderna
syntes och sade kokett, i det hon gömde händerna bakom
ryggen:

— Ni är en avskyvärd människa, greve Lehrbach!
Och om jag icke vore så stolt över mina
handsknum-mer, skulle jag tro att ni gjorde narr av mig!

— Då skulle ni göra mig förfärligt orätt! Ilse
harklade sig häftigt och slog med solfjädern mot
stolkarmen. O, ni Pratmakare! sade hon utan minsta
bryderi, och kammarherren bredvid henne skrattade så
hjärtligt som hans trånga halsduk medgav.

Bugande sig för fröken von Dienheim snodde
Lehrbach sin mustasch och sade:

— Låt mig, min nådigaste, först undergå en
examen för denna nya titel. Och slå upp för mig det
kapitel i Chronique scandaleuse, vilket gjorde
comtesse Susanne så förgrymmad mot hennes små
fingrar. Jag lovar på förhand att jag efter bästa förmåga
skall resonera om saken.

— Jo, sade Ilse likgiltigt. Den där gamla giftiga
spindeln, fru hovstallmästarinnan, har åter givit sin
elakhet luft och bevärdigat prinsessan Sylvia och mig med
sitt intresse; — bah, vad bryr jag mig om det! För
min skull må hon gärna skymfa och smäda tills hon
blir svart!

— Smädat prinsessan Sylvia? frågade Lehrbach och
bet sig i underläppen.

— Jå, tänk er, greve, vilken oerhörd impertinens!
fortfor Susanna med gäll röst. Den där oförskämda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free