Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 NATALY VON ESCHSTRUTH
Prinsessan Sylvia drog bullersamt en taburett till
Lehrbachs sida, drog med kraftig hand Ilse ned
bredvid sig och lutade sig sedan nyfiken över portföljen,
som Gunther med några artiga ord tog fram ur sin
bröstficka.
— Onkel Alexander kom nyss! sade hon och
visade på sidorummet; han har redan dragit spelbordet
framför soffan. Låt oss därför genast börja snoka i edra
suvenirer, annars kommer man och hämtar er, greve!
Hennes blick träffade hastigt Giinthers öga och
riktades sedan förtretad på dörren, genom vilken den
gamle furstens något böjda gestalt just inträdde.
Sedan hälsningarna voro förbi ropade hertig Frans
Eginhard skrattande:
— Nå, onkel, håll till godo med mig ensam som
motståndare en liten stund! Jag ser nog att greven
åter är oumbärlig och även själv alltför mycket skulle
lida av en förändring. Vid spelbordet har han ingen
lycka men desto mera vid tebordet, låt honom
således vara!
Prinsessan Sylvia knuffade på Ilse, och båda
skrattade bakom solfjädrarna. Men Gunther bockade sig,
ryckte leende på axlarna och sade med en skalkaktig
min av sårad oskuld:
— Jag tiger, ers kunglig höghet!
Sedan herrarna gått in i kabinettet sade
hertiginnan till sin hovdam:
— Kära Aosta, jag längtar mycket att få höra ert
charmanta Wagnerpotpourri. Ni är väl så älskvärd
att glädja oss med det?
Comtessen bugade sig tigande, bet ihop tänderna och
gick till flygeln, som hon öppnade med missmodig
uppsyn. I samma ögonblick kom prins Detlef fråm till
henne och tog full av älskvärd tjänstaktighet reda på
noterna.
— Spela för er mest hänförde åhörare, grevinna!
viskade han och höjde sig tätt ned till det lockiga huvudet.
Och liksom genom ett trollslag låg strålande
solsken över sydländskans rörliga drag och hennes
mörka ögon flammade liksom stumma svar upp till
honom.
Sakta anslog hon de veka ackorden, den unge man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
