Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 83
nen lutade sig mot instrumentet och tog icke blicken
irån hennes lätt rodnande ansikte, vilket tog sig
mycket fördelaktigt ut i profil, och allt emellanåt sågo de
trolskt blixtrande ögonen upp på »den mest hänförde
åhöraren». i ’ ! j
Då hade de båda icke tråkigt. Från sidobordet
smattrade Sylvias och Ilses omelodiska skrattsalvor mitt
i kärlekssångens ur Valkyrian ljuva tongångar.
Hertiginnan fläktade med spetsnäsduken sitt upphettade
ansikte och sade andfådd till den unge greven:
— Men sluta då, ni elaka människa, annars får
jag Gross-Stauffen på mitt samvete! Och därvid höll
hon »Pastorns på lusthuset», i handen och skrattade
så att hon grät.
— Gåslisa måste jag se, om jag också till fots
måste trava ända till Gross-Stauffen! ropade Sylvia och
slog solfjädern mot bordet. Det är ju så
utomordentligt komiskt! Och när jag föreställer mig
danslektionerna, ni som lärare och den hederlige Hattenheim
utförande en graciös mazurka, ha ha ha!... Där är
han ju! Bravo!.. . Alldeles briljant, o, och den här
tjocka maskinen är väl tant Renate!... Otroligt,
greve, men utmärkt, man ser människorna framför sig,
och här, Gud förbarme sig! Mamma, se en gång på
det gamla prästfolket! Och Sylvia sköt bladet till
modren, kastade sig tillbaka i stolen och skrattade så
ohejdat, att comtesse Susanna avbröt sitt spel och jämte
prins Detlef skyndade fram till bordet.
På samma gång visade sig hertigen i dörren, och
bakom honom syntes kammarherrarnas nyfiket
stirrande ansikten.
— Jag ber, d e a r e s t l o v e — se på de hår
tingen! ropade Sylvia till brodern, och alla trängde
sig närmare, såg, skrattade och lyssnade roade till
Lehrbachs berättelser, då han på ett obarmhärtigt men
högst komiskt sätt med ord och blyerts demonstrerade
Gross-Stauffen och dess invånare.
— Gross-Stauffen? ... Baron von Wetter? sade
hertigen plötsligt eftertänksam. Jag har nyligen, för några
dagar sedan, hört de namnen, men i vilket
sammanhang?... Wetter... Wetter von Stauffenberg... gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
