- Project Runeberg -  Gåslisa /
89

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅSLISA 89

Och med ett överlägset leende klättrade hon in i
den stora hotellomnibussen som äntligen skulle föra
dem till målet för resan.

Tätare och tätare föll snön; det var redan så skumt
att man icke kunde urskilja ansiktena på de
förbigående, här och där syntes klart upplysta butiker, och
vagnsbullret, larmet och vimlet gjorde Josefine nästan
huvudyr, så att hon slöt ögonen.

— Barnet är också alldeles förbi! sade tant
Renate, men det var en ansträngande färd och mina ben
äro liksom rådbråkade! Nu äta vi vår kvällsmat i våra
rum, och sedan direkt i säng! I övermorgon på
balen skall Fine dock icke se ut som en ost! Och tanten
plockade ihop alla askarna, reste sig upp och suckade:
Gudskelov, nu äro vi framme!

Framför den höga spegeln satt Josefine och blev
egenhändigt kammad av tant Renate till hovbalen.

— Riktigt slätt och ordentligt, så att hårtofsarna
icke flyga omkring huvudet genast efter första dansen!
sade tanten och vred ihop det vackra blonda håret så
fast och styft omkring hjässan att det gav en underlig
form åt det fina huvudet.

Därtill sparades icke på pomada, varje
liten lock över pannan måste smetas fast, och
runt omkring det hela lade tant Renate så
den tjocka kransen av vita och röda kamelior, vilken
hon personligen och med noga uppgift på måtten
beställt hos hovblomsterhandlaren. Ty Josefine skulle
bära friska blommor, såsom bruket var den tid tant
Renate själv som ung dansat här vid hovet.

Glädjestrålande smålog den unga flickan åt sin
spegelbild. Hon fann visserligen att hon icke såg ut som
vanligt men däremot mycket fin och passande för
högtidligheten. Och tanten mönstrade henne från alla
sidor och sade:

— Så där, nu är du färdig och ser riktigt
prydlig ut! Och kransen sitter som fastspikad, så du kan
icke tappa den under dansen. Men jag ber dig, Fine,
att du i alla fall icke blir för vild!

Fröken von Wetter slog de sköna, vita, runda ar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free