Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA
91
Hennes toalett hade också oförändrad uppstått ur
tjugoårig sömn. Den bestod av ett mörkgredelint
sammetssläp, som föll över en underklänning av fint
skiftande siden, besatt med dyrbara spetsar, vilka på
fram-våden voro fästade med stora ametistagraffer. Fastän
både tyg och spetsar voro mycket dyrbara och varken
gulnade eller förlegade, hade den gamla damens
storvuxna och tämligen korpulenta företeelse dock ett
ofantligt gammalmodigt och ovanligt utseende.
Med mycken möda och oskicklighet strävade
Josefine med att få på dig handskarna, såg sig därvid så
ofta soin möjligt i spegeln och tänkte med glödande
kinder:
— Ack, om pastorns kunde se mig nu ändå!
Därvid virvlade en här av tankar i hennes lilla
huvud; alla de båda sista dagarnas intryck stormade
åter inpå henne, och hennes rörliga fantasi och redan
förut mycket sensibla natur spändes på det högsta.
Först den så fullkomligt främmande anblicken av den
stora staden, som i dag, hertigens födelsedag, visade
sig från den livligaste och präktigaste sidan; sedan
paraden med de många soldaterna och den vackra
musiken; sedan alla visiter de gjort, men endast behövt
lämna kort; och sedan alla de högtidsklädda
människorna på gatan. Gimther hade hon ännu icke sett,
fastän hon med längtansfullt klappande hjärta från
tidiga morgonstunden hade stått i hotellfönstret och sett
ned på torget. Icke heller hade hon kunnat
upptäcka honom bland de många officerare som hela
dagen strömmat till palatset. Men nu! nu skall hon snart
träda in i salen och se hans överraskade, glada
ansikte, ack, och hon skall skratta av glädje och
sällhet, och allt lidande skall vara förgätet! Kanske
Hat-tenheim också är där! Men det är henne fullkomligt
likgiltigt, efter honom längtar hon alls icke, hon
tänker blott på en, för denne endes skull går hon på
balen, och för honom skulle hon gärna ge sitt
hjärteblod om han önskade det, ty hon har honom så kär,
så hjärtinnerligt kär, denne ende!
Nu trädde onkel Bern-d i frack och vit väst och
med sin orden i knapphålet, in i rummet, och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
