Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 NATALY VON ESCHSTRUTH
mig till vilken dans ni har måst bjuda upp det
olycksaliga lilla Montblanc?
— Jå, skratta ni! svarade en annan röst, halvt
förargad, halvt skämtsamt. Ni olycksfågel är skuld till
hela historien. Se hår, bakom polkan före kotiljongen,
kan ni läsa? Dar står som en evig plump på mitt
program: »Gåslisa»! Är ni nöjd med mig, Fortunatus?
— Jag tackar tusenfalt! sade Lehrbach skrattande
jag skall genast susa dit och bjuda upp henne till den
polkan, c el a n’engage å rien! och jag har
åtminstone iakttagit konvenansens fordringar!
— Vill ni alls icke dansa med henne?
— Men, min vän, som dansanförare kan jag dock
vid Gud icke göra mig till ett åtlöje! Den lilla
högheten skulle få skrattkramp, om jag skulle svänga en
sådan ridikyl danserska solo genom salen. O, nej, det
är jag allt för fåfäng att vilja. Ännu en gång tusen
tack, och... mod! det är långt till polkan före
kotil-joQgen, kanske ni ännu kan räddas från den! Åter ett
lätt skratt, det tunga draperiet frasar och greve Gunther
träder hastigt in i salen. Hans blick svävar sökande
ikring, Josefine ser han icke.
En smärtsam känsla har smugit sig in i den unga
flickans hjärta; vem kan den stackars Gåslisa vara, om
vilken han så hårt och hånfullt talat och som han
tänker bjuda upp till polkan fore kotiljongen? Stackars,
stackars varelse, om hon kanske tycker om den sköne
mannen lika hemligt och innerligt som hon själv. . .
Hennes glänsande blick, i vilken all längtan, all
feberaktig väntan skimrade genom tårar brände på hans
ansikte, och liksom hade han känt denna blick vänder
han huvudet, öga vilar i öga, hastigt går han
närmare och räcker henne handen.
— God afton, fröken Josefine. En sådan
angenäm överraskning att se er här! Och den största
förvåning visar sig verkligen på hans ansikte.
Hatten-heim sade mig nyss att han redan haft förmånen att
vara den förste att hälsa på er! Hans mörka ögon
blicka i hennes och sorgset och förebrående
fortsätter han: Jag har alltid den oturen att komina för
sent! och han tager dansprogrammet ur hennes hand.
Hennes förtjusande, men tyvärr av frisyren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
