Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NATALY VON ESCHSTRUTH
Josefine klamrade sig fast Vid en stolskarm, hennes
ansikte var ytterligt blekt, de vidöppna ögonen stirrade
på" honom, läpparna darrade, och handen hon tryckte
mot sitt hjärta krossade de vita kameliorna.
— Mår ni icke väl, får jag föra er in i
sidorummet? frågade Lehrbach hastigt
Hans blick svävade från henne till salsdöoren, framfor
vilken hovmarskalken syntes med den långa staven, vilken
han tre gånger hårt stötte mot golvet. Ett sakta stönande
frampressades ur Josefines bröist.
— De furstliga komma, för Guds skull, fröken
Josefine, är ni sjuk? upprepade Gimther ännu en gång
mera otålig än. orolig.
Då skakade hon huvudet. Så väl hennes ansikte
som röst voro plötsligt förvandlade. •
— Det är förbi, greve Lehrbach, sade hon, jag
tackar för er hjälp, försumma icke er tjänst!
Och utan att vänta på svar skred hon med högburet
huvud genom salen tillbaka till tant Renate, som satt
ensam på en divan vid väggen. Men Lehrbach hade knappt
hört hennes ord, allt hans intresse koncentrerades på
de allerhögsta, som just inträdde och vilka han hastigt
skyndade emot för att främst i herrarnas rad djupt
och Leende buga sig.
Mekaniskt som en docka och lika blek som de
vita, vissnade blommorna i hennes krans, hade
Josefine nigit då hon presenterades a V grevinnan Aosta.
Med stela ögon hade hon sett upp på den juvelstrålande
hertiginnan-modern, ett par vänliga ord hade susat för
hennes öron utan att hon förstått dem.
— Ni stannar väl nu länge hos oss? slöt den höga
damen, och Josefine neg ännu en gång och sade med
hes, underligt sträv röst:
— Det står i Guds hand.
Då träffade henne en förvånad blick och furstinnan
skred vidare för att fortsätta couren. Men fram till
Josefine trädde en hög, smärt gestalt, hertiginnan Marie
Christiane, med mörkt, slätkammat hår och en svart
sammetsklänning med långt släp och prydd med
guldspetsar. Hon lutade sitt milda, sorgsna ansikte mot
fröken von Wetter, såg på henne med allvarliga ögon
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
