- Project Runeberg -  Gåslisa /
101

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅSLISA 101

— Då hoppas jag, min kära baronessa, att ni blir
en ofta sedd gäst i paviljongen och att ni berättar
mig mycket om ert stilla, fridfulla hem!

Josefine tyckte att hon skulle vilja slå armarna
om halsen på denna dam och säga: Jå, dig
skulle jag tycka om! Men hon såg endast
upp och nickade hastigt med tårfyllda ögon. Och
Marie Christiane följde sin svägerska och skred, tyst
bugande sig, längs raden av de häck bildande damerna.

— Kom in i sidosalongen, fröken von Wetter! ljöd
plötsligt fröken von Dienheims hårda röst i hennes
öra. Prinsessan Sylvia önskar lära känna er!

Josefine ryckte till, såg hastigt på hovfröken, bet
sedan ihop tänderna och följde henne med högburet
huvud.

Prinsessan Sylvia stod omringad av herrar och
damer och ryckte just en dyrbar solfjäder ur greVe
Lehr-bachs hand i det hon med sin sträva, högljudda röst
sade:

— Hit med den, jag behöver den själv i denna
ugnshetta! och hon fläktade sig så våldsamt att
spetsarna på hennes klänningsliv fladdrade.

Hon var klädd i en grön, silverskimrande
kräppkläin-ning, prydd med gulaktiga vattenliljor. Smaragder
blixtrade i det blonda håret, och på hals och nacke, vilka, lika
tjocka och röda som armarna, bjärt stucko av mot den
fina färgen på klänningen.

Med oförställd nyfikenhet riktade hon sina ögon
på Josefine och mönstrade henne helt ogenerat. Sedan
skrattade hon högt och räckte henne handen.

— Det gläder mig att se er, fröken von Wetter!
sade hon synbart road. Greve Giinther, er beundrare
i somras, har redan berättat oss mycket om er, och
han kunde knappt vänta tills ni lyckligt och väl var
här! Icke sant, ni landstrykare?

Och prinsessan kastade tillbaka huvudet och såg
övermodigt på Lehrbaeh.

— A11 r i g h t! medgav denne skämtsamt och
fläktade sig med sitt dansprogram.

Josefine stod orörlig; hon såg icke på greve
Lehrbaeh; hennes ögon fastades stora och brännande på
prinsessans ansikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free