- Project Runeberg -  Gåslisa /
106

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 NATALY VON ESCHSTRUTH

— Jå vist, fröken Josefine, jag har glatt mig
mycket däråt, ty det är i dag första gången sedan många år
som jag dansar på hovet!

En blick träffar honom, så varm, så tacksam, så
oändligt lycklig och likväl simmande i tårar.

— Vad ni är god! viskar hon, och vad ni menar
väl med mig! Jå visst, ni, som icke kan trampa på
ett sädesax, om än aldrig så litet, ni låter icke heller
ett människohjärta förkomma i elände, och det
begriper jag först i dag, som först i dag!

— Fröken Josefine, vad fattas er? Min Gud, en
sådan förändring! stammar han, rodnande ända upp till
hårfästet. Är ni sjuk? Ni är så blek!

Med ett gripande leende skakar hon på huvudet.

— Det gives sjukdomar för vilken ingen ört växer,
men dem ser ingen människa.

— Vill ni icke dansa?

Han fattade hennes hand och lade den på sin arm.

Då vänder hon sitt ansikte upp mot honom, en
glödande rodnad flyger över det färglösa ansiktet, och
hastigt, upprörd utbrister hon:

— Nej, jag vill icke dansa med er! Det skulle
vara att dåligt löna er för all den godhet och
uppoffrande vänskap ni i dag bevisat mig! Skulle jag
utsätta er, den enda som i afton förbarmat sig över
mig, för dessa människors gyckel? Skulle jag döma
er till att vanställa ert dansprogram med den eviga
skamfläcken »Gåslisa?» Skulle jag kompromettera er
så gräsligt som att låta er dansa genom salen med mig,
den löjliga, den otympliga danserskan? O nej, herr von
Hattenheim, det är jag alldeles för stolt till!

Hon stod framför honom, icke längre som det naiva,
lyckliga barnet på Gross-Stauffen, utan som en
allvarlig, åldrad kvinna, från vilkens flammande öga den
slöja fallit, som förut dolde världen och livet. Livets
storm hade med grymt våld piskat denna unga,
knoppande själ till marken för att triumferande upplyfta den
som fullt blommande ros.

Hattenheim stod orörlig, hans ansikte var gråblekt
och han andades tungt.

— Fröken Josefine, kom det slutligen stönande över
hans läppar, vem har vågat att förolämpa er på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free