Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 NATALY VON ESCHSTRUTH
konungabarnet från hennes älskling alldeles för djupa,
så de icke kunde komma tillsammans, men i dag
bygger den älskvärda kaprisen en båt, seglar skickligt
omkring klipporna, som på danskortet heta »Lancier», och
landsätta det blonda konungabarnet och den trofaste
pågen i en lummig, förtrollande trädgård, under vars
palmer man dock icke nu heller vandrar otraffad, om
man därför glömmer supén. Kom Fortuna tus,
upplev vid rnin sida en liten saga, vars innehåll talar om
skönare blommor än om söndertrampade blåklockor!
Hon reste sig häftigt, skakade skrattande blommorna
ur sitt hår och lade sin hand på hans arm.
— Prinsessa .. . om Vilka blommor skall denna
framtidens saga tala?
Lehrbach stod orörlig, hans röst darrade.
Sylvias blick överflög hastigt blomsterprakten runt
omkring henne. Hastigt bröt hon en liten gren av ett
lagerträd och räkte honom den.
— Om den här! sade hon, om odödlighetens växt,
som smyckar pannan på gudarnes älsklingar och som
är den enda som vågar smyga sig intill den gyllene ringen
omkring furstepannan. Lagern, greve Lehrbach, är den
trolska brygga som kan spännas över den mest gapande
klyfta till och med. Låt oss således hoppas på krig
och seger som denna krona skall bringa er!
Orden »denna krona» ljödo nästan som ett
prisande av den lille högmodsdjävulen, och de grå
ögonen och den sträva rösten verkade kalla som is på
den unge officeren.
Med sammanpressade läppar och rynkad panna hade
Lehrbach stirrat på lagern, men sedan återvann han
sin självbehärskning, smålog sitt mest intagande leende
och drog handen med den gröna kvisten till sina läppar.
— Väl mig, ers höghet, att denna hand plockat den
första grenen till en krans, vilken skall bliva målet för
mitt liv!
I samma ögonblick fräsa de ett mjukt släp, dämpade
steg ljödo på sandgången, och häftigt ryckande till Vek
Josefine von Wetter tillbaka och stirrade bleknande
på greve Lehrbachs vackra ansikte som just då lutade
sig ned för att trycka en lång kyss på prinsessans hand.
GUnther ratade upp sig med ett leende och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
