- Project Runeberg -  Gåslisa /
122

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 NATALY VON ESCHSTRUTH

ELFTE KAPITLET.

Den elegantaste gatan i residenset var Bellevue, där
mitt i vackra trädgårdar eleganta aristokratiska villor
lågo. Gatan drog sig längs parken i rak linje till
palatset, bildande liksom en förlängning av
siottsplat-seii, omkring vilken ministerhotellen, prins Detlefs
privata bostäder, museer, gallerier och domkyrkan voro
grupperade.

Villa Carolina låg vid början av Bellevue. Höga
almar och lindar beskuggade om sommaren taket, som
var platt och smyckad med allegoriska figurer.
Byggnaden var vit, hade endast en våning och flankerades
på sidorna av två breda balkonger.

Hovmarskalken greve Lattdorff bebodde villa
Carolina.

I den lilla budoaren i första våningen sitter en
ung dam, trots skymningen ännu ivrigt lutad Över en
bok. En mörk, mycket elegant klänning faller i mjuka
veck omkring hennes figur, och den röda aftonhimlens
sista reflexer leka på det blonda, mycket modernt och
klädsamt friserade huvudet.

Utanför faller snön lätt, himlen mörknar alltmer
och skuggorna bliva djupare i den lilla salongen.

Då låter den unga damen boken sjunka, stryker
långsamt handen över pannan och blickar orörlig ut
på snöflingornas vilda dans. Det är Josefine von
Wetter. Men — man kan knappt känna igen henne, så
underbart har hon blivit förändrad. Ännu är det
samma rosiga, ljuva ansikte, som greve Lehrbach
tecknade i höstack en och döpte till »Gåslisa», men det är
icke längre ett barns ansikte; ett allvarligt, förädlat
drag vilar över detsamma, och pannan har plötsligt
fått den karaktäristiska familjeprägeln, efter vilken
baronerna von Wetter så ofta kallades »Tjurhuvudena».

ÄVen blicken har blivit förändrad, den har blivit
själfullare, tänkande, mera inåtvänd, och ofta uttrycker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free