Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 129
sammanpressades trotsigt och hon mumlade: Jag reser
icke... icke så, som om jag flydde för honom, icke som
om hans falskhet träffat mig i hjärtat; Gåslisa skall visa
honom att icke alla hjärtan äro hans leksaker. Jag
stannar!
Hon hade redan förut sagt tant Renate att hon
icke skulle komma hem till julen; det vore knappt
ett återseende men ett nytt avsked. Och tant Renate
hade förvånad skakat sitt huvud och tänkt: Det är
underligt vilket inflytande en sådan där liten h j ärtesorg
har på karaktären. Den där enda balnatten har gjort
flickan många år äldre, har gjort henne till en Wetter;
hennes fader var också sådan. Först en glad och sorglös
yngling; sedan, efter sin ende lille sons död, en man
med kantig panna och järnvilja. — —
Det hade blivit mörkt i den lilla budoaren, så att
man knappt kunde urskilja de olika föremålen. Endast
genom den öppna kaminluckan föll ett klart sken på
mattan.
Lätta steg hördes i korridoren, portiererna drogos
åt sidan och comtesse Ange inträdde.
— Riktigt, ännu svart mörker här uppe! Lilla
nattfjäril, var gömmer du dig?... Är du här?..
Och den unga damen trevade sig framåt, drog i
förbifarten på klocksträngen och trädde fram till stolen
vid fönstret, där Josefine satt. Hon drog det blonda
huvudet till sitt bröst och sade skämtande:
— Anar du alldeles ingenting, lilla vishet? Säg;er
dig icke ditt lilla klappande hjärta vilken nyhet jag
kommer med ?
— En nyhet? ropade Josefine nästan förskräckt.
— Jå. Vern är väl nere hos mamma?
— Hattenheim!
— O du klarseende ängel! Alldeles riktigt,
Hattenheim och baron d’0uchy, och vad vilja de väl?
— O, säg det fort! bad Josefine nästan ängslig.
— De medföra ingenting mindre än den nyheten,
att i övermorgon det mycket omtalade slädpartiet skall
äga rum. Att Reimar blir din kavaljer är självklart
— Anges röst sänktes något vid dessa ord — och baron
d’Ouchy har bjudit mig, emedan han är den ende herre
som du utmärker med din allerhögsta välvilja, och eme^
G. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
