- Project Runeberg -  Gåslisa /
140

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 NATALY VON ESCHSTRUTH

följande dag skulle komma på ett längre besök. Det
gnistrade visserligen till i hans ögon, men han sade
endast några muntra ord till svar.

Han bjöd icke mera upp Josefine, utan sade henne
blott, att han haft en infam otur, då vännen
Hatten-heim alltid förekommit honom. Och hon hade svarat
några hövliga ord, utan att tyckas känna minsta
ledsnad däröver.

Sedan hade Lehrbach i förbifarten gripit
Hatten-heims arm.

— Du dansar ju som ett vattenfall, Tjocker! sade
han nästan förargad.

— Skulle jag icke det såsom kavaljer till en
sådan förtjusande varelse? Du kan icke tro, Gimther, till
vilken förtrollande ros den lilla vanvårdade knoppen har
utvecklat sig, hur den barnsliga friskheten och ljuva
naiviteten förädlas genom elegans, och hur hon
fulländats genom gediget allvar! Man blir riktigt varm om
hjärtat då hon ser på en så uppriktigt, så trofast,
så ... så ...

— Så förälskat — säg rent ut! — framstötte Giinther.
Sedan klappade han vännen på axeln: Gratulerar,
gamle gosse! Du är, minsann, ett lyckobarn!... och jag
unnar dig det av allt hjärta!

Därpå stormade han bort, direkt till
champagnebuffén.

Hattenheim såg efter honom, drog djupt efter
andan och mumlade:

— Lyckobarn! Nej, det är jag icke, jag vet nog
bättre besked!

Vid slutet av festen dansades en blomstervals.
Damerna fingo då, icke buketter, men enstaka vackra
blommor, som en avskedshälsning.

Josefine hade blivit rikligt begåvad med dessa
doftande hyllningar och hade just dansat med herr von
Reuenstein, som givit henne en jasminkvist. Hon stod
ett ögonblick ensam, då baron d’Ouchy trädde fram
till henne. De flesta blommorna voro bortgivna, men
han höll en italiensk kamomillblomma mellan fingrarna.
Han räckte den åt Josefine.

— Ack, en Gretchenblomma!

— Ni ger blomman dess rätta namn, min nådiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free