Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 143
Giinther har uppfångat blicken; han lutar sig djupt
ned mot henne.
— Skall ni nästa gång gömma en dans åt mig?
Då känner hjärtat åter den vilda, svidande
smärtan, trots fyller hennes sinne och hon tvingar sig att
med likgiltig, nästan ironisk röst fråga:
— Kanske polkan före kotiljongen?
Han biter sig i läppen och i gasskenet ser han
mycket blek ut.
•— År ni ond på mig? frågar han kort med
sammanpressad röst.
— O nej! Varför då? För det ni har tecknat
mig som Gåslisa och sörjt för att jag har fått
detta originella öknamn?
Hon skrattar sakta, men i hans öron . har skrattet
en klang liksom ville hon tillägga: »Cela ne vaut
p a s la c h a n d e 11 e!»
Han känner en stark lust att häftigt stampa med
foten och skära tänderna, men han behärskar sig.
— Man har förtalat mig hos er... man har givit
en illasinnad uttydning åt ett oskyldigt skämt!
— Ni misstager er, greve Lehrbach, om jag vore
ond eller förolämpad, skulle jag icke gå vid er sida nu!
Hon är omedvetet raffinerat kokett.
Han ser på henne alldeles som fordom och
mumlar hastigt:
— Fröken Josefine, ni måste tillåta mig att vid
lägligt tillfälle återkomma till detta ämne; jag vill bikta
och ni skall benåda mig. Jå, ni skall det! påstod han
nästan vredgad, då hon endast med kylig, förvånad
blick såg på honom från sidan.
— Jå, vid minnet om de sköna, ogrumlade
stunderna under denna sommar, tillade han vekt, och lika
litet som jag kan uthärda att bära ett
skuldmedvetan-de mot er på mitt hjärta, lika litet skall ni hädanefter
bibehålla denna kalla, främmande ton i ert umgänge
med mig! God natt, och på återseende!
Ange har kommit tillbaka ur garderoben med en
slöja för Josef mes huvud, Hattenheim med hennes
pälskappa, och de ropa nu på fröken von Wetter.
Lehrbach tager avsked med en förbindlig bugning, men för
första gången i livet räcker han inte Hattenheim sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
