- Project Runeberg -  Gåslisa /
150

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 NATALY VON ESCHSTRUTH

och snart var han totalt likgiltig för den furstlige
friarens ankomst. Men det retade honom gränslöst att
Sylvia hånskrattade åt fröken von Wetters köld, då
han förgäves bemödade sig att rivalisera med
Hattenheim. Det kunde han icke tåla! Han blev allt mera
uppretad, och hans vrede mot Reimar ökades
alltjämt. — — —

På teatern hade han kommit in i Lattdorfska logen,
för att under en mellanakt ge Josefine en violbukett.
Han visste att Sylvia från logen mitt emot gav akt
på honom. Hattenheim hade vänligt hälsat på
honom utan att likväl lämna sin plats vid den unga
damens sida.

— Säg, käre Tjocker, du är väl mycket trött?
frågade Gunther skämtande.

Reimar såg upp på honom och sade torrt:

— O nej!

— Nå, stig då upp och unna mig den glädjen
att ge dig tillfälle att se ned på mig!

— Det skulle vara mycket pinsamt för mig!
Och Hattenheim skakade med ett listigt leende på

huvudet.

— För tusan, Tjocker, reta mig icke!

Ännu skrattade Lehrbach, men hans ansikte fick
en högre färg.

Reimar mönstrade honom med roat utseende.

— Om du står på så osäkra fötter, gamle vän,
så sätt dig i Guds namn; jag kan nog riskera att
låta dig få platsen en stund.

Därmed steg han upp men stödde sig så vårdslöst
mot bröstvärnet att han med armbågen sopade ned
buketten som Josefine lagt på sammeten, så att den
föll rätt ned på parkett.

— O! sade han blott, där nere ligger tfen!

— Det se vi! sade Lehrbach skrapt.

Sedan tog han stolen i besittning, under det
Hattenheim vände sig mot dörren.

— Vart går ni? ropade fröken von Wetter nästan
förskräckt efter honom.

— Att se, om violerna ännu kunna räddas!

— Men skynda er, så att ni är tillbaka till nästa
akt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free