- Project Runeberg -  Gåslisa /
152

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 NATALY VON ESCHSTRUTH

övermodigt på honom, och Ange hade blivit mycket
blek.

— Helt visst! sade d’Ouchy skrattande. Om jag
älskade en ung dam skulle jag till vad pris som helst
rycka henne från själva ödet!

Lehrbach hade suttit halvt förstämd, nu frågade
han:

— Endast från ödet? Vad menar ni med det,
d’0uchy?

— Allt, som skulle vara en boja för mig eller
henne! svarade han.

— Således sprängda bojor. Ni uttrycker det
endast allmännare, sade Giinther. En av oss skulle
kanske säga: Jag skjuter min rival! Ni är försiktigare,
ni tillkämpar er lyckan endast från ödet.

— Därför är jag diplomat!

Fransmannens svarta ögonfransar sänkas över
ögonen; det färglösa ansiktet sticker som en marmorbild
av mot den mörkbruna väggen.

Vid Gimthers ord hade Josefine genomträngande
sett på honom och öppnat läpparna för att ge ett
skarpt svar. Men i detsamma öppnades logedörren och
Hattenheim inträdde.

Han höll en violbukett i handen och räckte den
åt Josefine.

— Det är tyvärr icke den »störtade»! sade han
leende, den hade redan annekterats av baronessan von
Tessin såsom en välkommen »välsignelse från ovan»;
men det lyckades mig att skaffa en ersättning för ätt
gottgöra min oskicklighet, nådig fröken; violerna äro
visserligen endast från mig, men de dofta och blomma
för er liksom de andra, dock utan att desertera |som
de gjorde!

Lehrbach bet sig djupt i läppen, det kostade
honom stor möda att behärska sig. Men Josefine räckte
Hattenheim handen och fäste buketten i spetsarna på
sitt bröst.

— För att den skall vara i gott förvar! som hon
leende sade.

Musiken började på nytt och ridån gick upp.
Gunther steg upp från stolen utan att ens se på
sin vän. Sedan lutade han sig med korslagda armar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free