Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 155
Sylvia nickade, det låg ett visst erkännande i
hennes leende då hon sade:
— Ni förstår det, liten! Jag hade icke trott att
ni var så säker i sadeln!
Högröd i ansiktet red nu Ilse fram. Hon tycktes
redan alldeles utröttad.
— Varthän nu? frågade hon och snöt sig mycket
energiskt.
Sylvia såg på herrarna.
— Nu skola Vi se om greve Lehrbach har rätt
då han påstår, att jägmästarebostället Marienhiitte
ligger en halvtimme härifrån då man rider landsvägen,
och tre kvarts timme då man tager omvägen genom
skogen.
— E h b i en, ers höghet, jag vidhåller detta
påstående, låt oss probera!
Gunther ryckte nonchalant på axlarna.
— Probera? Sylvia skrattade hånfullt. Nej, vi
skola slå vad, m e s s i e u r s, och dela oss i två
fientliga hopar! På den ena sidan getterna och på den
andra fåren — sans c o m p a r a i s o n!... Herrarna
rida landsvägen och damerna slå vad om att genom
skogen komma före dem! Att således vinna en kvart,
det låter ju höra sig!
— Galenskap, Sylvia! sade prins Detlef förargad.
Vi kunna icke låta er damer jaga ensamma genom skog
och mark om något skulle hända ..
Systern avbröt honom skrattande:
— Om något skulle hända så vore vi tre kraftiga
nog att hjälpa oss själva. Det svaga könet har också
sina undantag, min gosse. Du talar som om jag ännu
aldrig hade ridit ensam! Framåt således, herrarna
längs vägen och vi genom skogen, och den som först
kommer till målet har vunnit!
— Vad gäller vadet, ers höghet? ropade Lehrbach
skrattande. Jag föreslår att vi först bestämma det,
annars komma vi herrar troligen till korta. Hur skulle
det vara om vi dömde damerna till en broderad matta
eller eldskärm?
Sylvia gjorde en grimas åt honom och ropade:
— Ni tyckes veta, var jag är sårbar, Fortunatus,
och vill lyfta synålen som vapen mot mig ! Misstag! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
