Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 163
Det finnes förmodligen tärningar eller kort här i huset.
Jag flyger, ers höghet, för att lägga avgörandets
verktyg i eder hand!
Och Verkligen, den gamle syndaren, farfadern, hade
kort! Sylvia bredde ut de icke precis nya korten till
en solfjäder och sade högtidligt:
— Den som drager högsta kortet får den äran att
stanna hos fröken von Wetter!
Prins Detlef drog,
— Hurra! Klöver kung!
Greve Lehrbach skrattade något nervöst:
— Bravo, ers höghet, det draget var en kungason
värdigt!
Baron d’Ouchy drog spaderkneckt — hrr!!...
Hattenheim såg intresserad då hovstallmästarens son
drog sitt kort.
— Ha ha ha! Ruter sju! ropade man jublande.
Nå, blygsammare kunde ni icke garna vara, bäste
baron!
Nu trade Hattenheim fram. Han fattade lugnt ett
kort och drog — Klöver ess!...
— Hurra, Tjocker har dragit stora vinsten!
ropade Gunther högljutt men med darrande läppar och
lika blek som näsduken, vilken han nervöst drog
genom handen.
— Infamt! ropade Detlef förargad.
— Vill ni också draga eller unnar ni Hattenheim
segerpalmen? frågade Sylvia och såg med en
egendomlig blick på Lehrbach. Hon tycktes med
säkerhet Vänta ett nekande svar, ty hon lät redan handen
som höll korten sjunka.
— Nej, ers höghet, så får jag dock icke skämma bort
min vän! svarade Gunther, som knappt tycktes märka
uttrycket i Sylvias ansikte. Att frivilligt rymma
fältet vore här icke högsint, utan visade brist på
förtroende till min lycka. Låt oss således se om jag
verkligen, har blivit bete n o i r e hos fru Fortuna!
Och greve Gunther ryckte ett kort ur leken, såg
hastigt på det och lyfte sedan, tigande upp det med en
outsäglig triumf lysande i de mörka ögonen.
— Hjärter ess! Kors för tusan! ropade Detlef.
Ni är ju en fabulöst lycklig karl, Lehrbach!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
