Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Jå, Verkligen! Redan långt förbi tegelbruket!
ropade Gtinther livligt, skuggade ögonen med handen
och följde ryttarna med blicken. Hur hon åter jagar
fram, amasonen i det nittonde århundradet! mumlade
han med ett skarpt drag omkring läpparna. Där hänger
det evigt kvinnliga i stigbygeln och släpas i stoftet!
Åter fore de andra! . Andlös och eldröd en passande
illustration till titelbladet på emancipationens stora
lärobok!
Giinther vände sig tvärt om och såg allvarligt på
Josefine.
— Fröken Von Wetter, sade han med varm
uppriktighet i blick och röst., i det han med ridspöet
pekade på de ridande, tycker ni om den där synen?
Finner ni det vackert att rida så där?
Den unga flickan såg häpen upp.
— Hur skulle jag tillåta mig att döma därom?
— Misstror ni mig? Jag frågar er som vän och
hedersman, som anser var och en berättigad att ha
en åsikt.
— Jag vill icke såra er!
— Såra mig, i det ni dömer om prinsessan Sylvia?
Han skrattade högt, skakade sedan allvarligt på
huvudet och tillade:
— Ni sårar mig icke, fröken Josefine, tala och
säg, finner ni bilden där borta Vacker eller värdig?
Hon såg öppet på honom.
—- Varken det ena eller det andra; jag tycker
ridning är ett skönt, ridderligt nöje, men jag har icke förr
vetat att det kan urarta på detta sätt, att det kan
överdrivas så att det blir fult! Jag vet, greve Lehrbach,
att jag med denna dorn bryter staven över mig själv,
ty jag rider ju ock, som jag nyss visade, ännu mera
emanciperat än prinsessan, på osadlad häst! Jag
rider ofantligt gärna, har ända sedan min barndom
handskats med hästar och har i min ensamhet aldrig haft
tillfälle att anställa några jämförelser. Varför sade ni
mig icke ett klandrande ord då vi redo tillsammans
på Stauffen? Varför uppmanade ni mig till och med
till de mest förvägna konststycken, och varför fördömer
ni nu vad ni då prisade?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
