- Project Runeberg -  Gåslisa /
171

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÄSLISA 171

Gimthers blick vilade drömmande på hennes
upprörda ansikte.

— Då! upprepade han, mycket har blivit helt
annorlunda sedan. Dessutom misstager ni er, om ni
tror att jag fördömer att damer i allmänhet rida,
alldeles icke; mitt misstag är fullkomligt speciellt och vad
prinsessan Sylvia angår också »sårat skönhetssinne» l
Ty såsom klåpare i målning har jag en smula blick
för skönhet och behag, och då gör det ont i mina
ögon att se en sådan syn som »parforcejakten» där
borta, i Vilken den lilla högheten och fröken von
Dien-heim slå allt vad estetik heter med riktiga knölpåkar
i ansiktet!

— Ni är en alltför skarp kritiker.

— En mycket mild dorn över er graciösa ridning
skulle ni kanske tyda som en av de där älskvärda
fraserna, som ni dock icke längre tror på, således har
jag intet medel att bevisa er motsatsen till den skarpa
domen.

— Ni har således ingenting emot i fall jag
fortfarande rider? sade hon skämtande. Jag skall också
bemöda mig om att icke göra Försköningsföreningen
någon förtret!

Han såg stadigt på henne och sade med ovanligt
mjuk röst:

— Jag har ingen rättighet att rikta en bön till
er, fröken von Wetter, och jag inser fullkomligt min
förmätenhet, men jag skulle likväl anse mig mycket
felaktig om jag av fruktan för ett strävt svar nu
skulle tiga! Får jag tala?

Hon nickade mekaniskt.

— Rid icke hädanefter med prinsessan Sylvia!

Han sade det klart och långsamt, i hela hans
väsen låg något som ingenting hade gemensamt med den
annars övermodige Fortunatus.

— Och varför icke? Josefine rätade upp sig.
Fruktar ni att dåligt exempel fördärvar goda seder?

Det ljöd nästan som ironi.
Han skakade huvudet.

— Det hade jag .ingen orsak till vad er beträffar,
ert sunda omdöme skyddar er bättre än alla varningar.
Men jag är likväl räjdd för er skull. Jag känner prin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free