Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 NATALY VON ESCHSTRUTH
sessan Sylvia. Det finnes ännu farligare hästar än
Sorma i hovstallet och .det företages än mera
halsbrytande ritter än den i dag. Den skåra ni genom
ert mästerstycke tillfogat höghetens fåfänglighetspansar
måste utstrykas. Ni känner icke världen och de
äregiriga kvinnorna! Man skall förmå er till ridkonster
som urarta till fullkomliga Vågstycken, och det är min
plikt och skyldighet .att förebygga en sådan fara,
fröken Josefine. Emedan jag icke vill utsätta er för en
fara, som jag känner och förstår, ber jag er att
hädanefter avstå från att kapprida med prinsessan Sylvia.
Vad som icke är påbörjat behöver icke bli avbrutet,
därför ber jag er hjärtligt att under passande
förevändning avböja alla ^uppfordringar därtill!
Giinthers röst förrådde en hjärtlig uppriktighet och
ett nästan trotsigt uttryck vilade på hans vackra
ansikte. Josefine sänkte blicken och i stället för att svara
frågade hon:
— Fruktar ni då icke att prinsessan själv genom
sin oförvägenhet kan råka ut för en olycka?
Gimther ryckte på axlarna; ett föga smickrande
leende spelade omkring hans läppar.
— Nej! svarade han hårta det har jag ännu icke
tänkt på. Hennes höghet gör ett så manligt intryck
och hon betonar så skarpt vid varje tillfälle, att det
också gives undantag bland det svaga könet, att hon
alldeles icke tyckes behöva en starkares råd eller
beskydd. Men Varför ’denna motfråga? Svara på min
bön eller har Jag åter haft det olycksödet att bliva
missförstådd av er?
Josefine böjde huvudet tillbaka och såg honom rätt
in i ögonen; ett outsägligt ljuvt leende lyste som
solsken på hennes ansikte. Hastigt räckte hon honom
handen, och då greve Lehrbach tryckte den i sin
tyckte han att de fina fingrarna darrade.
— Nej, ni är icke missförstådd, greVe Lehrbach,
utan i detta ögonblick räknar jag er mer än
någonsin bland mina vänner! Jag tackar er av allt mitt
hjärta för det vänliga intresse ni hyser för mig och
mitt öde, och jag loVar er att tänka på och taga hän-»
syn till edra .ord, fastän jag är övertygad om att ni
alltför svart ser på prinsessans djärva sport. Jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
