Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 175
Snart drogs portiéren åt sidan, först visade sig
Friedels blonda lejonman och sedan stapplade hans långa,
magra gestalt, klädd i svart söndagsrock, något
otympligt över tröskeln.
— Friedel!... God dag och hjärtligt välkommen!
ropade en välbekant röst och två små händer fattade
hans.
Men med stora, ängsliga ögon stirrade han på
det leende ansiktet som dök fram ur ett bländandje,
kaos av blått siden, spetsar, blommor och smycken.
Och han mumlade:
— År det verkligen du, Fine?
Och då hon .nästan övermodigt glad försäkrade det
och drog honom (närmare ljuset, då tycktes han
småningom bli övertygad, skakade mycket förvånad
huvudet och sade:
— Men du har ..förändrat dig så Väldigt, att jag
Verkligen knappast kände igen dig! Nå, då skola de
små spärra upp ögonen, när de få se dig så ståtligt
utpyntad!
Med en plötslig tanke på sin värdighet rätade han
så upp sin ^magra figur, stack handen innanför rocken
och återföll i sin vanliga patos. .
— Så säg, Josefine, hur du har det här, och tala
förtroligt om allt vad du har upplevat sedan vår
skilsmässa !
Från blomsterbordet ljöd ett sakta, med möda
återhållet skratt, men Friedel märkte det icke; men
Josefine gick hastigt till Ange och drog henne fråm i
lampljuset.
— Jag vill först presentera min väninna,
grevinnan Ange Lattdorf, för dig, käre Friedel, sade hon och
tillade med en gest på rimmaren: Det här är Friedel
Fichtner, kära Ange!
Den blivande klassikern hade kastat huvudet bakåt
och låtit ögonlocken intressant falla över ögonen.
— Herr Friedrich Fichtner! förbättrade han och
bugade sig djupt.
Först då han rätade upp sig bevärdigade
han grevinnan med en blick, men den blicken
hade en underbar verkan! liksom förstenad stirrade
han på den >unga damen. Den smärta gestalten i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
