Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 NATALY VON ESCHSTRUTH
gula sidenklänningen med röda blommor på bröstet
och milt leende rådjursöigon, vilken nu räckte honom
handen och vänligt båd honom vara välkommen,
tycktes fullständigt förtrolla honom.
Rimmarens arroganta självkänsla .skakades i sina
grundfästen, en mörk rodnad färgade hans bleka
ansikte och försagd satte han sig på yttersta kanten av
en stol, vände hatten mellan fingrarna och stammade
förvirrade svar på Josefines stormande frågor.
Hau berättade det lilla som hänt hemma på
landet, hade brev! och hälsningar från tant och onkel,
men alljämt såg han, förklarad och andäktig, på
grevinnan Ange liksom på en helgonbild.
Småningom återfick han fattningen, och med den
sin patetiska värdighet, som förlänade hans väsen en
så ofrivillig komik. •
Grevinnan Ange hostade fofta i sin näsduk. Då
Josefine frågade efter familjen Fichtner svävade ett
överlägset leende kring Friedels, läppar.
— En överraskning väntar /dig> Josefine, de mina
äro samtliga ’här och skola vid den nästa morgonens
ljus göra dig ett besök. Denna afton hade det blivit
för sent, köld och blåst avskräckte mor, som tidigt
Ville Jägga de av resan utrotade små till vila!
Josefine J)leV gränslöst förvånad och ville veta
orsaken till denna otroliga nyhet. Den Var helt enkelt
en bjudning från rpastorskans äldre bror, vilken
nyligen blivit utnämnd till domprost i residensstaden och i
morgon skulle fira sin födelsedag. På tant Renates
försäkran, att det med järnvägen endast var ett
»kattsprång» till staden, hade Fichtners således beslutit sig
för att samtliga resa till residensstaden på tre dagjar.
Och i morgon skulle ,de komma!... De talade
oavbrutet om Josefine och hennes överraskning och
glädje!
Och fröken von Wetter gladde sig också verkligen
åt detta besök, liksom ett barn åt en ny docka.
Då betjänten kom och anmälde att teet var
serverat steg Friedel äntligen upp. Under djupa
bugningar gick han baklänges, och då Ange vänligt räckte
honom handen och båd honom ofta komma och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
