Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 NATALY VON ESCHSTRUTH
smickrad smålog; er g o kunde inan antaga att det var
idel beröm. Därmed tröstade sig ordonnansofficeren. —
Då det blev en paus igen, böljade mängden åter in
i vinterträdgården.
Prinsessan Sylvia hade nu det infallet att stödd
på Gåslisas arm mycket länga promenera mellan de
blommande spaljererna. Och då prinsessan slutade sin
promenad med fröken von Wetter för att för arvprinsen Karl
Theodor berätta alla detaljer om sitt förlorade vad
hängde sig fröken von Dienheim genast vid Josefines
arm och spelade mycket förtrolig med henne. Men hon
ville endast veta vad hennes höghet hade pratat om
hela tiden. Slutligen förde hon Gåslisa till en berså,
på vars halvrunda bänk redan en del unga damer och
officerare tagit plats. Ilse satte sig mycket kraftigt ned
bredvid baron Ciodwig, och Josefine tog plats på hörnet
av bänken. Hennes huvud var så hett och förvirrat,
hennes hjärta fullt av jubel och oro, ’ack, om hon nu hade
kunnat få vara ensam! Hennes isolerade plats bredvid
Ilse uteslöt henne lyckligtvis från den allmänna
konversationen, och människorna voro så upptagna med sitt eget
nöje att de varken hade tid eller intresse för andra.
Kapellet spelade en fantasi över moderna
operame-lodier, och musiken brusade ofta så starkt att den
överröstade de omkringsittandes skratt. Då frågade
plötsligt någon sakta i hennes öra:
— Vad tänker ni på?
Josefine blev förskräckt. Bakom henn© bland de
blommande grenarna stod baron d’Ouchy stödd mot
bänkens ryggstöd. Han lutade sig djupt ned mot henne
och log åt hennes förskräckelse.
— Ni trodde väl att ni var fullkomligt säker för
mig på den här raffinerat otillgängliga platsen och tänkte
riktigt egoistiskt endast giva audiens åt edra egna tankar?
Men, vad ni föga känner diplomaterna ännu, vilkas plikt
det är, att göra det omöjliga möjligt!
— Så länge hindren blott bestå av blomgrenar är
det icke svårt iatt vinna1 segerns krona!
— Så grymt ni berövar mig mina illusioner! Vår
tid ar tyvärr mycket för kultiverad för att äinnu låta oss
kämpa med drakar och jättar om vår lycka. De moderna
riddarna måste ju bära helt andra vapen än förfäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
