Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Ah, det är du, Giinther! God afton!
Han steg upp, gick emot vännen och räckte honom
handen.
Stum och blek stod den unge officeren framför
honom, såg dystert på hans vänliga ansikte och sade
kort och kyligt:
— God afton. Jag1 kommer något sent, men jag
hoppas dock att du har lite tid att ägna mig!
Han kastade av sig kappan, gick förbi Hattenheim
och kastade sig ned på en stol. Och åter såg han
genomträngande på kamraten.
— Du vet att jag alltid har tid för dig och när
som helst gärna mottager dig, svarade Reimar lugnt
och vänligt, varmed kan jag nu vara dig till tjänst, och
vad är det som för dig till mig?
Giinther skrattade tvunget, en mörk rodnad brann
på hans kinder.
— Jag vill gratulera dig, gamle gosse! Önska dig
lycka, du lyckobarn!.. Hahaha!.. Du har bytt roll
med mig, och jag är den förste som har äran bocka mig!
Och han slog handen hårt och häftigt mol bordskivan.
— Gratulera?... Så?
Hattenheim satte sig helt lugnt, slog igen boken
och såg fast på vännen.
— Du mottager således min lyckönskan? frågade
Giinther med darrande läppar.
— Helt visst, men först sedan jag givit dig en
officiell rätt därtill. För närvarande vet jag icke att
jag givit dig meddelande om någon lycka!
Reimars röst var fullkomligt lugn, han lutade sig
tillbaka i stolen och lade armarna i kors.
— Det stämmer visserligen! sade Giinther. Du förstår
dig mästerligt på intressanta hemligheter och blyges icke
en gång att dölja dem för mig! Du har kanske orsak
därtill och tänker på hjälten Tristan, som lönade sin
väns förtroende med falskhet! Varför denna
hemlighetsfullhet?
Reimars glada ansikte förblev lika lugnt, han
öppnade en cigarrlåda, sköt den över bordet till Giinther
och sade:
— Tänd fredspipan, min vän, och säg mig sedan
tydligt och klart vad du nu egentligen vill? För tillfället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
