- Project Runeberg -  Gåslisa /
213

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅSLISA 213

hur smärtsamt det är att, mitt i den brokiga mängden
vara ensammare än i det stilla hemmet! Då trånar
längtan mera än någonsin efter sin rätt, och en gammal
visa påstår mycket riktigt: »När två blott Mila av varann;
då finner sig ock vägen!» — Om således det förtroliga
samspråkets röst förstummas, så är det i dessa toleranta
tider dess egen skull.

— Om förlåtelse, ers höghet, den gamla visan är
icke diktad för våra förhållanden, genmälde greve
Giin-ther, rätande upp sig och ’med ett sällsamt uttryck på
sitt vackra ansikte, »ingen löpgrav för bred^ ingen mur
för hög», har tyvärr endast avseende på hinder, vilka
i själva verket kunna övervinnas med en stege! Men
jag känner en klyfta och en skranka, över vilka ingen
stege kan hjälpa en över, ’om viljan än air aldrig så stark
och kärleken och längtan aldrig så heta! Vad tjänar det
då till att viska och samspråka? Det visar blott
dubbelt tydligt, hur långt man är skild från varandra!

Det låg en hård klang i Gtinthers röst, kyligt och
fast blickade han på prinsessan som mjuk och
smäktande som aldrig förr smålog mot honom.

— Ni misstager er, greve! sade hon och böjde
huvudet än mera bakåt. För den modige gives det ingen
skranka i världen! Och en man, som kallas Fortunatus,
borde framför allt tro på sin lycka! Han strävar uppåt,
och hon böjer sig ned till honom, det är den allsmäktiga
stege som kärleken reser till och med mot de mest
svindlande höjder!

Sylvias väsen var totalt förändrat, hon besjälades
nu av samma förtrollande hängivenhet som var henne
egen då hon sjöng.

Gunthers ansikte förblev orörligt, det var nästan
ironi som glittrade i de mörka Ögonen.

— Och likväl vore det förmätet att bestiga den,
genmälde han nästan strängt.

Sylvia andades hastigare, hennes ord förrådde en
växande otålighet.

— Karl Theodor har rest, annorlunda än han hade
tänkt! viskade hon med en förtrollande blick, i det
hon något reste sig och lutade sig närmare honom.
Ett bevis på, att ett hjärta är mera värt ä^n ten furstekrona!
Ni har ännu icke sagt mig ett ord därom, Lehrbach, Jfc

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free