Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 NATALY VON ESCHSTRUTH
det er således fullkomligt likgiltigt hur mitt Öde
gestaltar sig?
— Jag önskar er den mest fullständigt molnfria
lycka, prinsessa! sade han stelt och ceremoniöst; och
hoppas att livet må strö lika många rosor på er stig,
som jag hoppas tillkämpa mig lager! Må ni i en
gladare framtid bli besparad alla törnen på rosorna, ty de
kunna tillfoga ett troget hjärta oläkliga sår, och må
det tillkommande gestalta sig så lyckligt för er, att ni
aldrig längtar efter det förgångna!
En rynka syntes på hennes höghets panna, men
så skrattade hon sakta, lutade huvudet nästan skälmskt
på sned och lade förtroligt sin hand på hans arm.
— Ni tjurhuvud! — År ni alltjämt ond?
—- Hur skulle jag våga något sådant, ers höghet!
Nu tycktes han nästan vara otålig.
Sylvia förde spetsnäsduken mot pannan, en
berusande doft kändes då, och den lilla furstekronan över
namnet stack bjärt i ögonen.
— Ni borde det icke, men ni är det! viskade hon.
Ni mjän bli tyranner, så snart ni bli medvetna om
er makt! Av varje blomma man räcker er, göra ni
ett gissel, och misstroende våra ynnestbevis plocka ni
alla bladen av rosen tills endast törnen finnas kvar!
Hon lyfte hastigt handen, bröt en till hälften
utsprucken månadsros från blomsterbordet bredvid henne
och räckte den åt den unge gireven. Uttrycket i hennes
ansikte, hennes leende, hennes ord lämnade icke mer
något tvivel övrigt om vad för en rättighet hon skänkte
honom med denna blomma, yilken uppfordran härmed
»sub rosa» blev honom delgiven.
— Och vad nägjer ni nu, ni elake, allsmäktige man?
viskade hon.
Hattenheims hjärta stannade, nästan svindlande
tryckte han pannan mot glasrutan på den tillbakaslagna
dörren, hans händer knäpptes krampaktigt liksom till bön.
Giinther tog blomman och kysste den höga
giva-rinnans hand.
Ett trotsigt gäckande drag krusade hans läppar. Han
tog ett steg tillbaka och blickade triumferande ned på
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
